- Project Runeberg -  Den röda liljan /
111

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XVI.



Då hon fram emot klockan half sju kom till Lungarno
Acciaoli, klädd i sin karmeliterkappa, mottog Dechartre henne
med en på en gång ödmjuk och strålande blick, som rörde
henne. Arnos vatten, som svällde i vårflödet, skimrade rödt
i solnedgången. De stodo tysta ett ögonblick. Hon var den
första som talade, medan de följde den enformiga raden af
palats i riktning mot gamla bron.

— Ni ser att jag har kommit. Jag ansåg att jag borde
göra det. Jag känner mig icke utan skuld i att det har blifvit
som det är. Jag vet det väl: jag har gjort allt för att ni
skulle vara sådan gent emot mig som ni nu är. Mitt sätt
har ingifvit er tankar, som eljes icke skulle ha fallit er in.

Han låtsades icke förstå henne. Hon fortsatte:

— Jag har varit egoistisk och oförståndig. Ni slog an
på mig; jag fann behag i det andliga umgänget med er, jag
kunde icke vara utan er. Jag har gjort hvad jag har kunnat
för att draga er till mig, för att hålla er kvar. Jag har
varit kokett ... Jag har hvarken varit kall eller bedräglig i
mitt koketteri; men jag har varit kokett.

Han skakade på hufvudet. Han förnekade att ha märkt det.

— Jo, jag har varit kokett. Det hör likväl icke till mina
vanor. Men jag har varit det med er. Jag säger icke att
ni har gjort något försök att begagna er däraf, hvad ni
föröfrigt skulle haft rätt att göra, och icke heller att det har
kittlat er fåfänga. Jag har aldrig märkt någon fåfänga hos
er. Det är möjligt att ni inte har märkt något. Öfverlägsna
män äro icke alltid skarpsynta i det hänseendet. Men jag
vet mycket väl att jag icke har varit sådan jag borde ha
varit. Och jag ber er att förlåta det. Det är därför jag har
kommit. Låt oss förblifva goda vänner, medan det ännu är tid.

Han sade henne, mildt och svårmodigt, att han älskade
henne. Den första tiden af denna kärlek hade varit ljuf och
lätt att bära. Han vill blott se henne och se henne på nytt.
Men snart hade hon förvirrat honom, gjort honom utom sig,
slitit sönder honom. Det onda hade brutit ut en dag, plötsligt
och våldsamt, när de stodo på terrassen i Fiesole. Nu hade
han icke längre mod att lida i tysthet. Allt inom honom
ropade efter henne. Han hade icke kommit med någon
bestämd afsikt. Om han hade bekänt sin lidelse, så hade
det skett mot hans vilja och under inflytande af en annan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free