- Project Runeberg -  Den röda liljan /
117

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XVII.



Miss Bell satt i salongen och tecknade efter middagen.
Hon ritade skäggiga profiler af etrusker på stramalj för en
kudde som fru Marmet skulle brodera. Prins Albertinelli
valde ut garnerna med en kvinnlig känsla för nyanserna.
Det var redan långt fram på kvällen då Choulette, som enligt
sin vana spelat briscola på ett värdshus med kocken, trädde
in, munter och uppspelt som en gud. Han satte sig på
kanapén bredvid fru Martin och betraktade henne ömt. En
sjudande vällust gnistrade i hans gröna ögon. Han talade till
henne och insvepte henne i poetiska och pittoreska loford.
Det var som en hel, plötsligt framsprungen kärleksvisa, som
han improviserade till hennes ära. I korta meningar, vridna
och bizarra, skildrade han för henne den förtrollning som
hon utstrålade.

Hon tänkte:

— Han också!

Hon roade sig med att retas litet med honom. Hon
frågade honom om han icke i de mörka kvarteren i Florens
hade funnit någon af de kvinnor som han helst vände sig
till. Ty man visste hvilken sort han föredrog. Det lönade
sig icke för honom att förneka det: man visste nog från
hvilken dörr han tagit det symboliska repet till sin orden. Hans
vänner hade mött honom på boulevard Saint-Michel med
barhufvade mamseller. Hans smak för dessa olyckliga varelser
gick igen i hans vackraste dikter.

— Åh, herr Choulette, så vidt jag kan döma, kunna de
inte vara särdeles frestande, edra favoriter.

Han svarade högtidligt:

— Min fru, det står er fritt att skära upp den sådd af
förtal som hr Paul Vence har strött ut och att kasta mig
den i ansiktet med fulla händer. Jag skall icke försvara mig.
Det är icke nödvändigt för er att veta, att jag är kysk och
att min själ är ren. Men ni bör icke lättsinnigt döma dem,
som ni kallar olyckliga varelser, och som borde vara er heliga,
eftersom de äro olyckliga. Den föraktade och fallna flickan
är som en mjuk lera i den gudomlige krukomakarens hand:
hon är ett försoningsoffer och ett altare för brännoffer. De
prostituerade äro närmare Gud än de ärbara kvinnorna: de
ha förlorat sin stolthet och lagt af sitt högmod. De skryta
icke med det ömkliga intet, som matronan yfs öfver. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free