- Project Runeberg -  Den röda liljan /
119

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Thérèse blef öfverraskad och litet orolig, och hon
förnekade att hon var förnuftig. Hon förnekade det med full
uppriktighet. Men Vivian hörde icke på henne.

— Jag har läst mycket i Francois Rabelais, my love.
Det är genom Rabelais och Villon jag har lärt mig franska.
De äro ett par gamla förträffliga språkmästare. Men darling,
känner ni Pantagruel? Åh, Pantagruel är en vacker och
härlig stad, full af palats — i morgongryningen, innan
gatsoparne ha börjat. Ja, darling; gatsoparne ha ännu icke skaffat
bort orenligheten, och tjänstflickorna ha ännu icke skurat
förhusens marmorplattor. Och jag har märkt att franska damer
icke läsa Pantagruel. Ni har inte läst den? Nej? Nå, det
är inte heller nödvändigt. Men i Pantagruel frågar Panurge
sig själf, om han skall gifta sig, och han drunknar i åtlöje,
my love. Nåväl, jag är lika löjlig som han, ty jag gör er
nu samma fråga.

Thérèse svarade med en olust som hon icke kunde dölja:

— Åh, hvad det beträffar, käraste, så fråga mig icke.
Jag har ju redan sagt er min mening.

— Men, darling, ni har bara sagt att männen göra orätt
i att gifta sig. Och det rådet kan ju inte jag taga åt mig.

Fru Martin betraktade miss Bells lilla gossaktiga hufvud,
som gaf ett så bizarrt uttryck åt kärlekens skamfullhet.

Hon kysste henne och sade:

— Käraste, det finns ingen man i världen, som är fin
och utsökt nog för er.

Och hon tillade, vänligt och allvarligt:

— Ni är inte något barn: om ni är älskad och om ni
älskar tillbaka, så gör hvad ni tror att ni bör göra, utan att
blanda in i kärleken intressen och kombinationer som icke
ha något med känslorna att skaffa. Det är en väns råd.

Det dröjde ett ögonblick innan miss Bell förstod.
Därefter rodnade hon och reste sig upp. Hon var chockerad.

*


XVIII.



På lördag klockan fyra kom Thérèse, som hon hade
lofvat, till Engelska kyrkogårdens port. Hon fann Dechartre
framför grinden. Han var allvarlig och upprörd; han talade
knappt. Det gladde henne att han icke visade sin glädje.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free