- Project Runeberg -  Den röda liljan /
122

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XIX.



Det var dagen efter.

Choulette lade försiktigt ifrån sig sin knöliga käpp, sin
pipa och sin gamla broderade nattsäck på bordet i salongen
och hälsade på fru Martin, som satt vid fönstret och läste.
Han skulle gå till Assisi. Han hade klädt sig i en jacka af
fårskinn och liknade en af de gamla herdarne från “Kristi
födelse“.

— Farväl, min fru. Jag lämnar Fiesole, er, Dechartre,
den allt för vackra prins Albertinelli och den förtjusande
varulfven miss Bell. Jag ämnar besöka berget Assisi, hvilket,
som skalden säger icke längre bör benämnas Assisi utan
Österns berg, emedan det var där kärlekens sol gick upp
öfver världen. Jag ämnar knäböja framför det saliga grafhvalf,
på hvars botten den helige Franciskus hvilar naken i en
urhålkad sten och med en sten till hufvudkudde. Ty han ville
icke ens taga med sig en svepning från denna värld, för
hvilken han hade uppenbarat all glädje och all godhet.

— Farväl, herr Choulette. Tag med er en medalj med
den heliga Klara åt mig. Jag tycker mycket om den heliga Klara.

— Det gör ni rätt i, min fru. Det var en dam, full af
kraft och klokhet. Då den helige Franciskus, sjuk och nästan
blind, kom för att tillbringa några dagar i San Damiano hos
sin väninna, byggde hon med sina egna händer en hydda
åt honom i trädgården. Han gladde sig. En smärtsam trånad
tillika med hans brännande ögonlock beröfvade honom sömnen.
En här af enorma råttor anföllo honom om natten. Då diktade
han en lofsång, fylld af glädje, i hvilken han välsignade
vår lysande broder Solen och vår kyska, nyttiga och rena
syster Vattnet. Mina vackraste dikter, till och med de i
Den slutna trädgården, höja sig icke till en sådan glans och
ett så naturligt behag. Och det måste vara så, emedan den
helige Frans hade en skönare själ än jag. Ehuru jag är bättre
än alla de bland mina samtida, som har haft tillfälle att lära
känna, så är jag likväl ingenting värd. Då Frans hade diktat
sin visa till Solen, var han mycket nöjd. Han tänkte: Vi
skola gå omkring i städerna, mina bröder och jag, vi skola
ställa oss på torget med en luta, då det är marknad. Det
goda folket skall samlas kring oss, och vi skola säga till
dem: “vi äro den gode Gudens komedianter, och vi vilja
sjunga en liten visa för er. Om ni bli nöjda med den, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free