Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pröfvat på någon af dessa oroliga och lefvande fantasier, som
både i godt och ondt lämna den vanliga medelmåttigheten
långt bakom sig. Om han plötsligt aflägsnade sig från henne
och försvann, skulle hon icke förebrå honom det, och hon
skulle icke vara ond på honom — åtminstone trodde hon
så. — Hon skulle bevarat minnet och intrycket af det
kostbaraste och mest sällsynta man kan möta i världen. Han
var kanske ur stånd att låta fängsla sig på allvar. Han hade
trott sig älska henne. Han hade älskat henne en timme.
Hon vågade icke hoppas eller önska mera, förvirrad som hon
var öfver att befinna sig i en falsk situation, som irriterade
hennes uppriktighet och hennes stolthet och lade en dimma
öfver hennes klara tanke. Och medan droskan förde henne
till San Marco, lyckades hon öfvertyga sig själf om att han
icke skulle säga något om hvad hon hade varit för honom
dagen förut, och att minnet af den kärleksmättade kammaren,
från hvars fönster man såg piniernas svarta knippen afteckna
sig mot himlen, hos dem båda blott skulle stanna kvar som
en dröm bland drömmar.
Han räckte henne sin hand vid droskans fotsteg. Innan
han ännu hade sagt något, såg hon på hans blick att han
älskade och åtrådde henne ännu, och hon märkte på samma
gång att det var så hon ville det.
— Ni är här, sade han, ... ni, du! ... Jag har varit
här sedan klockan tolf, jag har väntat, jag visste att ni inte
skulle komma förr, men jag kunde icke vara någon annan
stans än där jag visste att jag skulle få se er. Det är ni! ...
Tala, låt mig se på er och höra er.
— Ni älskar mig då ännu?
— Nu först älskar jag dig. Jag trodde mig älska er
då ni ännu blott var en skugga, som jag hade belastat med
mina begär. Nu är du det kött i hvilket jag har begraft
min själ. Det är sant att ni är min, det är ju sant? Hvad
har jag då gjort för att nå det högsta, det enda goda i denna
värld? Och alla dessa män, af hvilka jorden vimlar, de tro
att de lefva! Jag ensam lefver! Säg, hvad har jag gjort
för att vinna dig?
— Åh, den som har gjort något, det är jag. Jag säger
er det uppriktigt. Om vi ha kommit dit där vi nu äro, så
är det mitt fel. Ser ni, de vilja icke alltid tillstå det; men
det är alltid kvinnornas fel. Därför skall jag heller aldrig
göra er några förebråelser, hvad som än må hända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
