- Project Runeberg -  Den röda liljan /
128

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människosjälarne låta sig ryckas med af lifvets ström och
om hur litet man betyder på tingens ständigt rörliga haf.
Hon bad honom i en ton af vemodig vänskap att bevara ett
godt minne af henne i en liten vrå af sin själ.

Hon gick med brefvet till posten vid torget i Fiesole.
Barnen hoppade hage i skymningen. Hon såg från kullens
krön ut öfver dalen, i hvars ädelt formade skål det vackra
Florens ligger som en ädelsten. Kvällens stillhet kom henne
att darra. Hon kastade brefvet i lådan. Och då först stod
det klart för henne hvad hon hade gjort och hvad det skulle
leda till.

*


XX.



På Piazza della Signoria, öfver hvilken vårens blommande
sol strödde sina gula rosor, skingrade middagstidens tolfslag den
landtliga skaran af handlande med säd och mjöl, som samlats
till marknaden. Nedanför Loggia dei Lanzi, framför alla
stoderna, hade de kringvandrande glaceförsäljarne slagit upp
sina bord med dukar af röd kallikå, på hvilka reste sig små
slott med inskriften: Bibite ghiacciale. Och en lätt glädje
steg från himmelen ned till jorden. Thérèse och Jacques
voro på återväg från en morgonpromenad till Boboli och
gingo förbi den berömda loggian. Thérèse betraktade
Giovanni da Bolognas Sabinska med det nyfikna intresset hos
en kvinna som granskar en annan kvinna.

Men Dechartre såg blott Thérèse. Han sade till henne:

— Det är underbart att se hur det starka dagsljuset
gör er ännu vackrare, hur det älskar er och hur det smeker
edra kinders elfenben.

— Ja, sade hon. I ljussken hårdnar mitt ansikte. Jag
har märkt det. Jag är icke en kvinna som är gjord för
kvällsljus, tyvärr. Det är om kvällarne som kvinnorna
framför allt ha tillfälle att visa sig och att behaga. Om kvällarne
har furstinnan Seniavine en vacker hy, matt och
guldskimrande; vid solljus är hon gul som en citron. Men man
måste medge att hon inte bryr sig mycket om det. Hon är
inte kokett.

— Och ni, är ni kokett?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free