- Project Runeberg -  Den röda liljan /
132

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lungarno Acciaoli och flodens strand på andra sidan om
den gamla bron ... Hôtel de la Grande-Bretagne ... Hon
kände till det: en stor fasad af sten på kajen. Det var ändå
en lycka att det var dit han hade kommit, eftersom han nu
nödvändigt måste komma. Han hade också kunnat taga in
på Stadshotellet vid piazza Manin, där Dechartre bodde. Det
var dock en lycka i olyckan att de icke bodde vägg om vägg,
i samma korridor ... Lungarno Acciaoli!... Den döde, som
de hade sett bäras förbi i språngmarsch af några män med
kapuschonger för ansiktena, han var nu i lugn och ro
någonstädes på en liten blommande kyrkogård ...



— Numro 18.

Det var ett naket hotellrum med en liten kamin efter
italienskt bruk. En uppsättning af borstar med minutiös
ordning upplagda på toalettbordet, och så järnvägarnes
tidtabell. Icke en bok, icke en tidning. Han stod där, midt i
rummet: hon såg, att det låg ett stort lidande uttryckt i
hans seniga ansikte, och han såg ut som om han hade feber.
Det gjorde ett allvarligt och pinsamt intryck på henne. Han
stod som om han väntade ett ord, en gest af henne; men
hon stod som en främling för honom och vågade icke säga
eller företaga sig något. Han bjöd henne en stol. Hon sköt
den åt sidan och blef stående upprätt.

— Thérèse, det har händt något, som jag icke känner
till. Tala!

Hon svarade efter ett ögonblicks tystnad, med pinsam
långsamhet:

— Min vän, då jag var i Paris, hvarför reste ni bort?

Han hörde att det låg sorg i hennes tonfall, och han
trodde, han ville tro, att hennes ord inneburo en förebråelse,
förestafvad af kärlek. Det kom färg i hans ansikte. Han
svarade lidelsefullt:

— Åh, om jag hade kunnat förutse ... Detta jaktparti,
ni förstår väl att jag i grund och botten brydde mig föga
om det. Men ni själf, ert bref, brefvet af den tjugusjunde
(han hade minne för data) har kastat mig i en fruktansvärd
oro. Det måste ha händt något vid denna tidpunkt. Säg
mig allt.

— Min vän, jag trodde att ni inte älskade mig mera.

— Men nu, då ni vet motsatsen?

— Nu ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free