Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon stod med armarna längs med sidorna och händerna
knäppta.
Därefter sade hon med speladt lugn:
— Min gud, vi togo hvarandra utan att veta något,
min vän. Man vet aldrig hvad man gör. Ni är ung, yngre
än jag, eftersom vi äro i det närmaste lika gamla. Ni har
helt visst några planer för framtiden.
Han såg henne stolt i ansiktet. Hon fortsatte, mera osäker:
— Edra släktingar — er mor, edra tanter, er morbror
generalen — ha helt säkert några framtidsplaner för er. Det
är ju så naturligt. Jag skulle kunna bli ett hinder för er. Det
är bättre att jag försvinner ur ert lif. Vi skola minnas
hvarandra med vänskap.
Hon räckte honom sin behandskade hand. Han lade
armarna i kors öfver bröstet:
— Alltså, du vill inte veta af mig mera? Du tror att ...
Du har gjort mig lycklig, så lycklig som aldrig en man har
varit, och sedan tror du att du kan skjuta mig åt sidan, och
att historien är slut med det! Verkligen, du tror att du har
gjort upp din räkning med mig!... Hvad är det ni har sagt
mig? Man har en förbindelse, och man löser upp den. Man
tar hvarandra, och sedan lämnar man hvarandra ... Åhnej,
ni är inte en sådan kvinna, som man lämnar, ni!
— Ja, ni har kanske lagt in mera i er känsla för mig
än man i regeln gör i sådana fall. Jag har kanske varit
mera för er än en förströelse. Men om jag nu inte vore
den kvinna ni har trott mig vara, om jag har bedragit er,
om jag är lättfärdig ... Ni vet ju att man har sagt det ...
Kort sagdt, om jag kanske inte har varit sådan mot er, som
jag hade bort vara ...
Hon tvekade och fortsatte därefter, i en allvarsam och
kysk ton som stod i strid med hennes ord:
— Om jag kanske under den tid jag har tillhört er
stundom har låtit mig ryckas med af tillfälliga böjelser för
andra, eller af nyfikenhet helt enkelt, om jag säger er att
jag icke är skapad för en allvarlig kärlek ...
Han afbröt henne:
— Du ljuger.
— Ja, jag narras. Och jag narras illa. Jag ville
förstöra vårt förflutna. Det var orätt af mig. Vårt förflutna
är sådant som ni känner det. Men ...
— Men?...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
