Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig. Jag har alltid handlat korrekt mot er. Hvarför skulle
ni då inte älska mig mera? Men svara mig då, säg något.
Säg att du älskar mig ännu. Säg det, ty det är sant. Kom,
kom! Thérèse, du skall strax känna att du älskar mig som
du älskade mig förr, i vårt lilla gömställe vid rue Spontini,
där vi ha varit så lyckliga. Kom!
Han kastade sig lidelsefullt öfver henne, med giriga
armar. Hon stötte honom tillbaka med ögonen fulla af dödlig
skräck och med en isande kyla.
Han förstod.
Han hejdade sig och sade:
— Du har en älskare!
Hon böjde långsamt jakande hufvudet och höjde det
åter, allvarlig och stum.
Då började han slå henne, på bröstet, på skuldrorna, i
ansiktet. Och i samma ögonblick sjönk han tillbaka i blygsel.
Han sänkte ögonen och teg. Han förde fingrarne till
läpparne och bet sina naglar, han märkte, att han hade rifvit
sönder sin hand på en nål vid hennes barm, och han såg
att den blödde. Han kastade sig ned i en stol, tog upp
näsduken för att torka af blodet och blef sittande likgiltig
och utan en tanke.
Hon stod med ryggen stödd mot dörren, blek, med
högburet hufvud och blicken stirrande ut i det tomma. Hon
tog bort den sönderrifna slöjan och ordnade instinktmässigt
sin hatt. Vid det lilla ljud som uppstod då tyget vidrördes
af hennes hand och som ännu helt nyss skulle ha varit en
njutning för hans öron, skälfde han till och betraktade henne,
och hans raseri bröt ut på nytt.
— Hvem är han? Jag vill veta det.
Hon rörde sig icke. Hennes hvita ansikte bar ännu ett
brännande märke efter slaget af hans hand. Hon svarade
mildt och utan att dröja:
— Jag har sagt er allt hvad jag kan säga er. Begär
icke mera af mig. Det skulle icke tjäna till någonting.
Han betraktade henne med ett uttryck af grymhet i
blicken, som hon icke hade sett hos honom förr.
— Åh, ni behöfver inte säga mig hans namn. Det
skall icke kosta mig mycken möda att finna honom.
Hon teg, sorgsen för hans skull, orolig för en annan,
full af ångest och onda aningar, och likväl utan ånger, utan
bitterhet, utan stor smärta, emedan hennes själ var
frånvarande, hos en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
