Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade en dunkel känsla af hvad som försiggick
inom henne. I sin vrede öfver att se henne så mild och
oberörd, öfver att finna henne vacker på ett annat sätt än
förr, och vacker för en annan än honom, kände han lust att
döda henne, och han ropade till henne:
— Gå din väg! Gå!
Och tillintetgjord af detta ansträngda vredesutbrott, som
icke var naturligt för honom, tog han sig om hufvudet med
händerna och började snyfta.
Detta tecken till smärta rörde henne och gaf henne
hopp om att kunna lugna honom och göra deras afsked
mera mildt. Hon inbillade sig, att hon kanske skulle kunna
trösta honom öfver förlusten af henne. Hon satte sig
bredvid honom, vänlig och förtroendefull.
— Min vän, klandra mig. Jag förtjänar klander, men
ännu mera medlidande. Förakta mig om ni vill, och om
man kan förakta en stackars varelse som själf är en lekboll
för tillvaron. Döm mig på hvad sätt ni helst vill. Men
bevara en smula vänskap för mig i er vrede, ett bittert och
ljuft minne, bittert och ljuft som en höstdag med både sol
och kalla vindar. Det förtjänar jag. Var icke för hård mot
den älskvärda och lättsinniga väninna som har korsat er väg
genom lifvet. Tag farväl af mig som af en reskamrat, som
reser sin väg, ingen vet hvart, och som icke är glad. Det
ligger så mycket vemod i att resa sin väg! Ni var ond på
mig nyss. O, jag förebrår er inte det. Jag bara lider af
det. Behåll en smula sympati för mig. Hvem vet? Vi
veta aldrig någonting om framtiden. Den ligger mycket
osäker och dunkel framför mig. Jag vill blott kunna säga
mig själf, att jag har varit god, enkel och uppriktig emot
er, och att ni icke har glömt det. Ni skall förstå mig med
tiden, och ni skall förlåta mig. Ni bör ha en smula
barmhärtighet med mig från och med i dag.
Han hörde icke på henne, han kände sig blott lugnad
af det smekande i denna röst, hvars alla ljud runno rena
och klara. Han for häftigt upp och sade:
— Ni älskar honom icke. Det är mig ni älskar. Och då? ...
Hon tvekade och gled undan:
— O, att säga hvem man älskar och hvem man icke
älskar, det är ingen lätt sak för en kvinna, eller åtminstone
icke för mig. Ty jag vet inte hur de andra bära sig åt.
Men lifvet är inte ömsint. Det slungar oss hit och dit,
det kastar boll med oss ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
