- Project Runeberg -  Den röda liljan /
142

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Så, ni är här ...

— Men, min vän, ni har ju bedt mig komma.

Han ville icke tillstå, att han hade skrifvit till henne i
det vanvettiga hoppet att hon skulle vända tillbaka till honom
och älska honom på nytt, och att allt det andra skulle vara
glömdt, eller att hon skulle säga till honom: “Det var en
pröfning.“

Om hon hade sagt något sådant, skulle han utan vidare
ha trott henne.

Besviken öfver att hon icke öppnade munnen, sade han
blott torrt:

— Hvad är det ni har att säga mig? Det är ni, som
skall tala, icke jag. Jag är icke skyldig er några förklaringar.
Jag har icke begått något förräderi som behöfver ett försvar.

— Min vän, var icke grym, var icke otacksam mot vårt
förflutna. Det är allt, hvad jag har att säga er. Och jag
vill också säga er, att jag lämnar er med vemod som en
god väninna.

— Det är allt? Gå och säg det åt det andre, den
intresserar säkert honom mera än mig.

— Ni har bedt mig komma, och jag har gjort er till
viljes; tvinga mig icke att ångra det.

— Jag är ledsen öfver att ha besvärat er. Ni kunde
helt visst använda er dag bättre. Men jag skall icke
uppehålla er längre. Gå och möt honom, den andre, ni dör ju
af längtan efter det.

Då hon tänkte på, att dessa fattiga och eländiga ord,
som hon nu hörde, gåfvo uttryck åt ett moment i det eviga
mänskliga lidandet, och att sådana ord ofta hade ljudit i
sorgspelen från scenen, hade hon ett intryck af vemod blandadt
med ironi, som förrådde sig i ett drag vid munnen.

Han trodde, att hon skrattade åt honom.

— Skratta icke, och hör på mig. Jag kände lust att
döda er i förrgår, i rummet på hotellet. Jag var så nära
att göra det, att jag numera vet hvad denna känsla betyder.
Jag skall heller icke göra det. Ni kan vara alldeles lugn.
Hvad skulle det också tjäna till? Eftersom jag för min del
håller på konvenansen, kommer jag att göra en visit hos er
i Paris. Jag får till min ledsnad veta, att ni inte kan ta emot.
Jag träffar er man och jag kommer också att göra visit hos
er far. Det blir en afskedsvisit. Jag kommer att göra en
resa, en lång resa. Farväl, min fru.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free