- Project Runeberg -  Den röda liljan /
144

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Darling, vill ni ha en plats vid min sida på denna
landtliga kyrkogård, vill ni att vi skola hvila där bredvid
hvarandra med litet jord och mycket himmel öfver oss? Men
det är illa gjordt af mig att bjuda er på något, som ni inte
kan ta emot. Ni har inte rättighet att sofva er eviga sömn
vid foten af Fiesoles kullar, my love. Ni måste hvila i Paris
under ett vackert monument vid sidan af grefve Martin-Bellème.

— Hvarför det? Tror ni då, min älskling, att en hustru
måste vara förenad med sin man till och med efter döden?

— Ja, för visso måste hon det, darling. Äktenskapet
är för både tiden och evigheten. Har ni inte hört historien
om de båda unga makarne, som älskade hvarandra i provinsen
Auvergne? De dogo nästan på samma gång och blefvo lagda
i två grafvar som voro skilda genom en gångstig. Men
hvarje natt sträckte en vild rosenbuske en blommande gren
från den ena grafven öfver till den andra. Man måste lägga
båda kistorna i samma graf.

När de hade kommit ett litet stycke förbi Badia, sågo
de en procession slingra sig upp för kullens sluttning.
Vaxljusens lågor fladdrade för vinden i sina stakar af förgylldt
trä. Handtverksgillenas flickor följde efter, klädda i blått och
hvitt och med målade banér. Därefter kommo en liten sankt
Johannes, blond, med friseradt hår och alldeles naken under
fårskinnet, som täckte hans armar och skuldror, och en sankta
Maria Magdalena på sju år, klädd blott i sitt gyllene, krusade
hår. Folket från Fiesole följde efter i massa. Grefvinnan
Martin upptäckte Choulette midt ibland dem. Han gick och
sjöng med ett vaxljus i ena handen, boken i den andra och
blåa glasögon på näsan; ett svagt ljussken skälfde öfver hans
trubbnästa ansikte och på knölarne i hans oregelbundna
kranium. Hans ovårdade skägg höjde och sänkte sig i psalmens
takt. Under det skarpa spel af skuggor och dagrar, som föll
öfver hans ansikte, fick han ett uttryck af kraftfull ålderdom
som kom honom att erinra om dessa eremiter, hvilka voro
i stånd till sekellånga botöfningar.

— Hvad han är vacker, sade Thérèse. Han spelar teater
för sig själf och njuter af skådespelet. Han är en stor konstnär.

— Ah, darling, hvarför vill ni då inte tro, att hr
Choulette verkligen är en from man? Hvarför? Det ligger mycken
glädje och mycken skönhet i att äga tron. Skalderna veta
det mycket väl. Om herr Choulette inte hade tron, skulle
han inte kunna skrifva så beundransvärda vers som han gör.

— Och ni själf, min älskling, har ni också tron?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free