- Project Runeberg -  Den röda liljan /
149

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

angående min brorson. Hr Le Ménil känner för öfrigt min
brorson. De blefvo bekanta förra året på en maskeradbal,
som kapten de Lessay gaf på hotell d’Angleterre för
garnisonsofficerarne i Caen och för några herrar af god familj från
trakten däromkring.

Fru Marmet tillade med nedslagna ögon:

— De inbjudna damerna voro naturligtvis inte ur de
bästa kretsar. Men många af dem lära ha varit mycket
vackra. Man hade skickat efter flera från Paris. Min
brorson, som har berättat detta för mig, var kostymerad till
postiljon; hr Le Ménil var en af “Dödens husarer“ och gjorde
stor lycka.

Miss Bell sade, att hon var ledsen öfver att hon icke
hade fått veta att hr Le Ménil var i Florens. Hon skulle
ha bjudit honom till Fiesole för att hvila sig.

Dechartre satt mörk och förströdd under resten af
middagen; och då man skulle skiljas och Thérèse räckte honom
sin hand, kände hon att han undvek att trycka den i sin.

*


XXIII.



Han var tankfull och dyster, då hon träffade honom
dagen därpå i det undangömda trädgårdshuset vid via Alfieri.
Hon försökte först med att förströ honom genom en lysande
glädtighet, genom att smyga sig intill honom i hängifven
innerlighet och bjuda sig åt honom som en älskarinna hvilken
låtit sin sista stolthet falla. Men han förblef mörk. Han
hade hela den långa natten grubblat och vändt på sitt
svårmod och sin oro. Han hade nu funnit ut en orsak att lida
för. Han hade i sina tankar sammanställt handen, som lät
ett bref glida ned i breflådan framför San Marco i brons,
och denne okände, så banal och så förfärlig, som hade blifvit
sedd på stationen. Nu först kunde Jacques Dechartre gifva
sitt lidande ett ansikte och ett namn. Plågad af pinsamma
fantasibilder satt han orörlig i karmstolen, samma stol i
hvilken Thérèse hade suttit första dagen och som han då
hade skjutit fram åt henne. Nu stödde hon sig mot en af
dess armar och sökte svepa in honom i sin mjuka värme

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free