- Project Runeberg -  Den röda liljan /
150

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och sin älskande själ. Hon gissade alltför väl hvad det var
han led af för att hon skulle kunnat fråga honom om det,
enkelt och öppet.

För att leda honom in på ljufvare tankar erinrade hon
honom om alla hemligheter i rummet där de voro och kallade
fram för honom minnet af deras första promenader genom
staden. Hon var full af förtroligt behag:

— Den lilla teskeden som ni gaf mig under Lanziernas
loggia, den lilla skeden med en röd lilja till skaft — den
begagnar jag hvarje morgon till mitt té. Och af den glädje
det hvarje morgon bereder mig att se den, när jag vaknar,
känner jag hur högt jag älskar dig.

Men då han blott svarade med sorgsna och beslöjade
ord, sade hon till honom:

— Jag är ju här, intill er, och ni bryr er inte om mig.
Ni är upptagen af någon idé, jag vet inte hvilken. Men jag,
jag existerar dock, och en idé, det är ju ingenting.

— En idé, ingenting ... Tror ni det? En idé gör en
människa lycklig eller eländig; man lefver eller dör af en
idé. Ja, det är sant, jag tänker på någonting ...

— Och hvad tänker ni på?

— Hvarför frågar ni det? Ni vet det mycket väl, jag
tänker på det som jag fick veta i går, och som ni hade dolt
för mig. Jag tänker på honom som ni träffade i går vid
stationen och som icke befann sig här af en slump, men
som hade kommit hit med anledning af ett bref, ett bref som
ni — ni minns det nog — hade lagt i breflådan vid Or San
Michele. Åh, jag gör er inga förebråelser. Detta har jag
ju ingen rätt till. Men hvarför har ni då gifvit er åt mig,
om ni icke var fri?

Hon tänkte att hon måste narras.

— Ni talar om honom som jag träffade på stationen i
går? Jag försäkrar att det var det betydelselösaste
sammanträffande i världen.

Det slog honom smärtsamt att hon icke vågade nämna
namnet på den som de talade om. Han undvek också att
nämna detta namn.

— Thérèse, han hade alltså icke kommit hit för er
skull? Ni visste inte att han var i Florens? Han är inte
något annat för er än en man som ni träffar ute i sällskapslifvet
och som tillhör ert umgänge? Det var icke han, som
trots sin frånvaro var orsaken till att ni den gången ni minns,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free