Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Arnos strand, sade till mig: “Jag kan icke!“ Han
betyder ingenting för er?
Hon svarade beslutsamt:
— Han umgås i mitt hus. Det är general Larivière
som har presenterat honom för mig. Det är allt hvad jag
har att säga er om honom. Jag försäkrar er att han inte
intresserar mig i något hänseende, och att jag inte förstår
hvad det är ni tror eller misstänker.
Hon fann ett slags tillfredsställelse i att förneka den
man, som med sådan hårdhet och våldsamhet hade velat
försvara hvad han betraktade som sin äganderätt öfver henne.
Men hon hade brådt att hejda sig på den slingriga väg
som hon hade kommit in på. Hon reste sig och betraktade
sin vän med ett uttryck af allvar och ömhet i de vackra
ögonen.
— Hör noga på mig: från och med den dag jag gaf
mig åt er, tillhör mitt lif helt och hållet er och ingen annan.
Om det någon gång kommer öfver er ett tvifvel eller en oro,
så fråga mig blott. Det närvarande tillhör er, och ni vet
alltför väl att det blott tillhör er, er ensam, dig. Hvad
beträffar mitt förflutna, så om ni blott visste hur tomt och
intigt det har varit skulle ni vara nöjd. Jag tror aldrig att
någon annan kvinna, som liksom jag varit skapad för att
älska, skulle ha kunnat bjuda er ett hjärta mera nytt, mera
oberördt af kärleken än mitt. Det svär jag er. De år
som för mig ha runnit bort utan er, de åren har jag icke
lefvat. Låt oss icke tala om dem. Det finns ingenting i
dem som jag kan blygas öfver. Men att gräma sig är en
annan sak: och det grämer mig bittert att jag har lärt känna
er så sent. Hvarför, min vän, hvarför kom ni inte förr?
Jag skulle ha gifvit mig åt er för fem år sedan med samma
glädje som nu. Men tro mig, vi göra mycket orätt i att
plåga oss med att plöja igenom den tid som varit. Kom
ihåg Lohengrin. Om ni älskar mig så låt mig för er vara
svanriddaren. Fråga mig icke om något. Jag har ju icke
frågat er. Jag har icke velat veta något. Aldrig har jag
gjort er några förebråelser med anledning af fröken Jeanne
Tancrède. Jag såg att du älskade mig, att du led, och det
var nog för mig ... emedan jag älskade dig.
— En kvinna kan icke vara svartsjuk på samma sätt
som en man, och hon kan icke känna det som mest af allt
kommer oss att lida.
— Det vet jag ingenting om. Men hvarför?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
