- Project Runeberg -  Den röda liljan /
152

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hvarför? Emedan det i en kvinnas kött och blod
icke finns något af detta stolta och vanvettiga raseri, denna
urgamla instinkt af äganderätt af hvilken mannen har gjort
sig en rättighet. Mannen är en gud, som vill äga sin skapelse
hel och hållen. Sedan urminnes tider har kvinnan varit van
att dela med andra. Det är det förflutna, det dunkla
förflutna, som härskar öfver våra lidelser. Vi voro så oändligt
gamla redan då vi föddes! För en kvinna är svartsjukan
blott sårad egenkärlek. För mannen är det en plåga, djup
och gnagande som ett själslidande, envis som ett fysiskt
ondt ... Du frågar hvarför? Emedan jag trots min
underkastelse och min dyrkan, trots den fruktan du inger mig
likväl vet att du är materien och jag är anden, du är tinget,
jag själen, du är leran och jag handtverkaren. Åh, du skall
icke klaga öfver det. Hvad är den ringa och grofva
krukmakaren i jämförelse med amforan, vackert rundad och prydd
med slingor? Hon är lugn och skön. Han är eländig. Han
plågar sig själf, han vill, han lider; ty att vilja är att lida.
Ja, jag är svartsjuk. Jag vet visserligen mycket väl hvad
min svartsjuka består af. Då jag undersöker den, finner jag
den sammansatt af ärftliga fördomar, af en vildes högmod
och en sjuklig känslighet, en blandning af djurisk våldsamhet
och grym svaghet, ett dåraktigt och illasinnadt uppror mot
de lagar som styra lifvet och världen. Men det gagnar mig
icke, att jag förstår den och låter den gälla för hvad den
är: den är dock, och den pinar mig. Jag är som en kemist,
som studerar egenskaperna hos den syra han nyss har
druckit. Han vet med hvilka baser den ingår förening och
hvilka salter den bildar. Men under tiden bränner syran
honom, bränner honom intill benen.

— Min vän, ni är oresonlig.

— Ja, jag är oresonlig, jag förstår det ännu bättre än
ni själf. Att vilja äga en kvinna i hela glansen af hennes
skönhet och hennes förnuft, en kvinna som är härskarinna
öfver sig själf, som vet och vågar, som just därigenom är
ännu vackrare och ännu mera åtråvärd, och som kan välja fritt
och med vetskap om hvad hon väljer; att åtrå henne och älska
henne just för hvad hon är — och samtidigt lida af att hon
icke är oerfaren som ett barn och att hon icke besitter den
hvita oskuld som nästan skulle vara stötande hos henne, om
det ens vore möjligt att finna så olika egenskaper förenade;
att begära af henne på en gång att hon skall vara sig själf och
icke vara sig själf, att tillbedja henne sådan som lifvet har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free