- Project Runeberg -  Den röda liljan /
158

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dem i vagnen. Nu tog han till flykten genom en allé och
kom tillbaka genom en annan, munter och lurfvig och med
öronen utspetade som horn från det blanka kraniet. Han
hälsade på grefvinnan Martin.

— Nu måste man alltså säga er farväl, min fru?

Han ämnade stanna i Italien. En dam kallade på honom,
sade han; och denna dam var Rom. Han ville träffa
kardinalerna. Han hade hört en af dem berömmas som en gammal
man med godt omdöme, och denne skulle kanhända förstå
att uppskatta idén om en socialistisk och revolutionär kyrka.
Choulette hade föresatt sig ett mål: att på ruinerna af en
orättrådig och grym civilisation plantera Kalvariebergets kors,
men icke dödt och naket utan lefvande och med friskt
blommande armar, som skulle omfatta all världen. För att närma
sig detta mål var han sysselsatt med att grunda en
munkorden och en tidning. Hans orden kände fru Martin redan
till. Tidningen skulle kosta en sou och skrifvas i ett rytmiskt
språk, på ett slags vers i de profetiska klagovisornas stil.
Den skulle icke läsas, utan sjungas. Versen i sin enklaste
form, lidelsefull eller munter, var när allt kom omkring det
enda språk, som passade folket. I prosan kunde egentligen
blott människor med en mycket förfinad intelligens finna
behag. Han hade umgåtts med anarkisterna i nästena vid
rue Saint-Jacques. De tillbragte sina kvällar med att höra
på visor, som de sjöngo eller läste upp för hvarandra.

Och han tillade:

— En tidning, som består af en samling visor, skall
tränga ända in till folkets själ. Man brukar i allmänhet
tillerkänna mig en smula geni. Jag vet inte om man gör det
med rätta. Men man måste åtminstone medge, att jag har
praktiskt förstånd.

Miss Bell kom ned för trappan och ut på terrassen.
Hon höll på att knäppa sina handskar.

— O, darling, staden och bergen och himlen vilja, att ni
skall begråta dem. De ha gjort sig riktigt vackra i dag, för
att ni skall sakna dem och frestas till att vilja se dem åter.

Men Choulette, som fann den toskanska naturen tråkig
med sina eleganta linjer och sin torra färg, saknade det gröna
Umbrien och dess fuktiga himmel. Han tänkte på Assisi,
där det låg sänkt i bön och likväl upprätt på den frodiga
slätten och omgifvet af ett ödmjukare och mera vekt landskap.

— Där, sade han, finns det skogar och klippor, och det
finns ljusningar mellan träden genom hvilka man kan se ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free