- Project Runeberg -  Den röda liljan /
160

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stödd pâ sin tro som på en käpp, och hans gång blir ojämn,
ty emedan han blott har en krycka, får hans ena fot, som
har hjälp af kryckan, försprång framför den andra. Och det
är också orsaken till att edra verser äro litet ojämna. Åh,
jag har förstått det mycket väl.

Skalden höll tillgodo med detta beröm, öfvertygad om
att omedvetet ha förtjänat det.

— Ni har tron, herr Choulette, sade Thérèse. Men hvad
kan den förhjälpa er till, annat än att skrifva vackra vers?

— Till att synda, min fru.

— Ack, vi synda nog ändå ...

Fru Marmet visade sig nu, fullt resfärdig och fylld af
lugn glädje vid tanken på att ändtligen få återse sin lilla
våning vid rue de la Chaise, sin lilla hund Toby, sin gamle
vän hr Lagrange, och vid hoppet om att efter etruskerna i
Fiesoles museum återfinna sin krigare bland bonboniärerna
där hemma, där han genom fönstret stirrade ned på den
öppna platsen framför Bon Marché.

Miss Bell följde sina vänner till stationen i sin dog-cart.

*


XXV.



Dechartre hade nyss tagit afsked af de båda damerna i
salongen. Nu, då hon var skild från honom, kände hon ännu
starkare hvad han betydde för henne; han hade gifvit hennes
lif en ny och utsökt arom, så lefvande och verklig att hon
tyckte sig känna den på sina läppar. Hon lefde under en
förtrollning, i drömmen om att återse honom, och det var i
ett slags blid förvåning hon lyssnade till hvad fru Marmet
sade då och då under resan: “Jag tror att vi just nu passera
gränsen“, eller “se, rosenbuskarne blomma vid hafsstranden.“
Hon kände ännu denna inre glädje inom sig nästa morgon,
då hon efter att ha tillbragt natten på ett hotell i Marseille
såg först steniga fält med grå olivträd ila förbi, sedan
mullbärsträden och berget Pilatus’ kontur i fjärran, och Rhône, och
Lyon, och sedan de landskap i hvilka hon hade vuxit upp,
med träd som reste sina kronor i luften likt buketter, dessa
kronor som för icke länge sedan stodo nakna, mörkvioletta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free