- Project Runeberg -  Den röda liljan /
164

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XXVI.



En droska förde henne följande dag till en folkrik och
likväl ödslig gata, en gata till hälften melankolisk, till hälften
glad, med trädgårdsmurar i tomrummen mellan nya hus, och
stannade vid det ställe där gatan genom ett par båghvalf
går fram under ett gammalt palats, ett “hotell Régence“,
som nu sofver betäckt af dam och glömska, och som af en
nyck synes ha ställt sig tvärs öfver gatan. Här och där
smög sig en smula grönska fram mellan stenarne och lifvade
upp denna vrå af den stora staden. Då Thérèse ringde på
den lilla grinden, kastade hon en blick nedåt gatans
perspektiv af hus och såg en lyftkran i ett vindsfönster och en
förgylld nyckel, en låssmeds skylt. Hennes blick tog upp
och gömde alla dessa detaljer, som voro nya för henne och
som likväl redan föreföllo henne så bekanta. Dufvor flaxade
öfver hennes hufvud, och hon hörde höns kackla. En tjänare,
som bar mustascher och som gjorde ett på en gång militäriskt
och landtligt intryck, öppnade grinden för henne. Hon kom
in på en sandad gårdsplan, beskuggad af en platan. Till
vänster, i muren åt gatan, var portvaktarlogen med en
fågelbur i fönstret. På samma sida reste sig grannhusets
gafvelmur bakom en grön spalier, och en bildhuggaratelier bakom
hvars glasväggar skymtade några gipsfigurer, sofvande i sitt
damm. Till höger begränsades gården af en tämligen låg
mur, prydd af några dyrbara rester af skulpterade friser och
brutna kolonnetter. I fonden reste sig boningshusets fasad,
icke synnerligt stor, med sex smårutiga fönster och med
murytorna nästan dolda af murgröna och klängrosor.

Philippe Dechartre, som hade förälskat sig i det
femtonde århundradets franska arkitektur, hade här med mycken
lärdom sökt göra en noggrann reproduktion af ett privathus
från Ludvig XII:s tid. Men huset, som påbörjades vid midten
af andra kejsardömet, blef aldrig fullt färdigt. Arkitekten,
som hade byggt så många herrgårdar och slott, dog utan
att ha hunnit fullborda sitt eget hus. Och det var bäst så.
Det var påbörjadt i en stil, som då hade sitt värde och sin
distinktion, men som nu förefaller på en gång urmodig och
banal; och sedan det lilla huset småningom blifvit beröfvadt
sin stora ram af trädgårdar och inklämdt mellan höga
byggnader, var Philippe Dechartres afsikt en gång för alla
förfelad. Men dessa grofva stenar, som hade vittrat i väntan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free