- Project Runeberg -  Den röda liljan /
165

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på stenhuggaren, död sedan väl tjugu år tillbaka, alla dessa
dekorativa detaljer, som nödgats undvara den sista
öfverarbetningen och som därför fått en prägel af tyngd och
primitivitet, taket, som arkitektens änka hade låtit göra så
billigt som möjligt — allt detta ofullbordade och af en slump
tillkomna bidrog att aflägsna den prägel af konstlad
ålderdomlighet och lärd romantik, som byggnaden eljes kunnat
få, och lät den också bättre stämma med det omgifvande
kvarteret, som folkökningen förfulat.

Och i det hela taget hade dock detta lilla hus midt i
sin prägel af förfall ett verkligt behag i sin dräkt af grönska.
Thérèse upptäckte plötsligt och instinktmässigt all dess mjuka
stämningsfullhet. I den behagfulla vårdslöshet som röjde
sig i allt, från väggarne som täcktes af murgröna till atelierns
fördunklade fönsterrutor och ända till den lutande platanen,
hvars bark släppte sina fjäll bland gårdens vilda och frodiga
gräs, tyckte hon sig ana något af husherrens egen själ,
likgiltig, svag i konsten att bevara sin egendom och ett rof
för de lidelsefulla naturernas långa spleen. Hon njöt af att
i allt detta känna igen hans likgiltighet för de ting, som
dagligen omgåfvo honom. Hon fann ett visst slags behag
och förfining i detta, men också något, som var hennes
egen natur alldeles motsatt, något, som stred mot den drift
hon ärft af sin far, att taga vara på och vårda allt som var
hennes. Och hon fattade genast en plan att föra in något
af sitt eget verksamma ordningssinne här i denna förvildade
vrå utan att likväl störa något af dess tankfulla ro: hon
skulle låta sanda alléen och plantera några blommor i det
soliga hörnet där borta. Hon betraktade med sympati en
staty, som kommit dit från någon ödelagd slottspark, en
Flora, som låg kullslagen på marken, nästan helt och hållet
betäckt med en svartaktig mossa, och med armarne liggande
afslagna bredvid. Hon tänkte på att resa upp henne och
låta henne pryda fontänen, hvars vatten hon såg droppa
sakta och sorgset ned i karet, som gjorde tjänst som
bassäng.

Dechartre, som redan i en timme hade spanat efter
henne, kom ned utför trappan, glad och darrande af orolig
lycka. I förstugans svala skugga, där marmorbilder och
bronser förvirradt skymtade fram i kall glans, stannade hon,
häpen öfver den våldsamhet med hvilken hon kände hjärtat
slå i sitt bröst.

Han tryckte henne intill sig och gaf henne långa kyssar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free