- Project Runeberg -  Den röda liljan /
166

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Med bultande tinningar hörde hon honom erinra henne om
gårdagen. Hon tyckte sig återse lejonet på sängmattan,
och hon gaf honom långsamma och ljufva kyssar tillbaka.

Han förde henne uppför en smal vindeltrappa af trä in
i en stor sal, som fordom hade tjänat hans far till
arbetsrum, och i hvilken han själf brukade tillbringa dagen med
att rita eller modellera eller allra helst med att läsa, ty han
tyckte om läsning som ett slags opiat och satt ofta länge i
drömmar öfver en sida utan att läsa den till slut.

På väggarne hängde bleknade tapisserier i en
medeltidsaktig ton, på hvilka man skymtade en dam i hög
hufvudbonad och med en enhörning hvilande vid sina fötter i
gräset och blommorna på marken. Dessa tapisserier täckte
väggarne ända upp till de målade takbjälkarne.

Han förde henne fram till en bred och låg divan, hvars
kuddar voro klädda med dyrbara stycken af spanska
korkåpor och byzantinska mässhakar. Men hon satte sig i en
karmstol.

— Ni är alltså här! sade han. Nu kan världen gå
under.

Hon svarade:

— Förr i världen tänkte jag ofta på världens undergång,
men jag var inte rädd för den. Herr Lagrange hade
varit nog artig att lofva mig att den skulle inträffa rätt
snart, och jag hoppades på det. Jag hade så tråkigt innan
jag kände er!

Hon såg sig omkring i rummet; alla bord voro fulla af
vaser och statyetter, och öfverallt såg hon en förvirrad och
lysande mängd af väfnader, vapen, emaljarbeten, målningar
och gamla böcker.

— Ni har vackra saker, sade hon.

— Det mesta har jag fått efter min far; han lefde i
samlarnes gyllene tid. Historien med enhörningen tillhör
en svit af gobelänger, af hvilka de andra finnas i Cluny;
min far kom öfver dem i ett litet värdshus i
Meung-sur-Yèvre 1851.

Men hon inföll, nyfiken och en smula besviken:

— Jag ser ingenting af er själf här, icke en enda
staty, inte en bas-relief, ingen af dessa vaxstatyetter som
äro så eftersökta i England, inte ens en gipsplatta eller en
medalj.

— Ni tror väl inte att det skulle kunna roa mig att
lefva midt ibland mina verk! Jag känner dem alltför väl;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free