- Project Runeberg -  Den röda liljan /
169

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ni är lik er mor, sade Thérèse. Ni har hennes
ögon. Paul Vence har sagt mig att hon afgudade er.

— Ja, svarade han småleende, hon var ovanlig, mamma;
intelligent, utsökt, oresonlig på ett förtrollande sätt.
Moderskärleken gick nästan till galenskap hos henne och lämnade
mig ingen ro; hon plågade sig själf och mig.

Thérèse betraktade en bronsbyst af Carpeaux, som stod
på chiffoniern.

— Det är kejsarprinsen, sade Dechartre. Ni kan känna
igen honom på hans öron, som stå ut som vingar och lifva
upp hans kalla ansikte en smula. Denna byst är en gåfva
af Napoleon III. Mina föräldrar reste till Compiègne om
somrarne. Under hofvets vistelse i Fontainebleau gjorde
min far upp planen till slottet och tecknade ett utkast till
galleriet. Om förmiddagarne kom kejsaren till honom i
redingote och med en sjöskumspipa i munnen och satte sig
på bordskanten, som en pinguin på en klippa. Jag gick i
Bonapartelycéet på den tiden. Jag hörde dessa historier
berättas vid middagsbordet, och de ha stannat kvar i mitt
minne. Kejsaren satt lugn och stillsam och afbröt blott då
och då sin långa tystnad med några ord som nästan kväfdes
under hans tjocka mustascher; så blef han litet lifligare och
började utveckla sina idéer om en eller annan maskin. Han
var uppfinnare och mekaniker. Han tog upp en blyertspenna
ur fickan och började, för att visa hur han menade,
rita upp sina konstruktioner tvärs öfver min fars ritningar.
Min far var förtviflad; han fick på detta sätt två eller tre
utkast i veckan förstörda ... Kejsaren tyckte mycket om
min far och gaf honom löften om arbeten och utmärkelser,
som aldrig kommo. Kejsaren menade väl, men han hade
icke något inflytande, som mamma brukade säga. Jag var
pojke på den tiden. Men jag har sedan dess bevarat en
viss obestämd sympati för denne man, som saknade geni
men hvars själ var hängifven och vacker, och som gick sitt
lifs stora äfventyr till mötes med ett naturligt mod och en
blid fatalism ... Och för öfrigt, hvad som gör honom
sympatisk för mig är att han blef bekämpad och smädad af folk,
som ville taga hans plats och som icke ens, som han, bar
någon kärlek till folket på botten i sitt hjärta. Vi ha sett
dem vid makten sedan. Gud i himmelen, hvad de äro
tarfliga! Senatorn Loyer, till exempel, som hemma hos er
i rökrummet stoppade cigarrer i sin ficka och föreslog mig
att göra på samma sätt. “För hemvägen“, sade han. Denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free