- Project Runeberg -  Den röda liljan /
170

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Loyer är en elak människa, hård mot de olyckliga, de svaga,
de ringa. Och Garain, tycker ni inte att han har en
motbjudande själ? Kommer ni ihåg: första gången jag åt middag
hos er talade man om Napoleon. Ert hår var vridet i en
knut ofvanför nacken med en diamantpil i. Paul Vence
talade utsökt och subtilt. Garain förstod ingenting af det.
Ni frågade mig om min mening.

— Det var för att ni skulle få tillfälle att briljera. Jag
var litet stolt öfver er redan då.

— Ack, jag skulle aldrig ha kunnat finna några ord
inför så allvarliga människor. Och likväl skulle jag ha haft
lust att säga dem att Napoleon III tilltalade mig mera än
den förste, att jag fann honom mera rörande; men det är
möjligt att detta infall skulle ha gjort en dålig effekt. Och
för resten är jag inte nog utblottad på all begåfning för att
sysselsätta mig med politik.

Han vände sig om i rummet och betraktade sakerna
därinne med förtrolig ömhet. Han drog ut en låda i en
sekretär:

— Se, mammas glasögon! Alla gånger hon gick och
letade efter sina glasögon! Men nu skall jag visa er min
sängkammare. Ni måste förlåta fru Fusellier om det är
litet ostädadt, jag har sagt till henne att respektera min
oordning.

Rullgardinerna voro neddragna för fönsterna. Han drog
icke upp dem. Efter en timmes förlopp vek hon själf undan
ett hörn af det röda satinet; ljusstrålarne bländade hennes
ögon och lekte i hennes oordnade hår. Hon sökte efter en
spegel, men hon fann blott en venetiansk väggspegel, dunkel
och skum i sin breda ebenholtsram. Hon höjde sig på
tåspetsarne för att kunna se sig i den:

— Är det jag, detta dystra spöke där långt borta?
frågade hon. De, som ha speglat sig i den här spegeln ha
förmodligen inte komplimenterat er för den.

Medan hon sökte sina nålar på bordet fick hon syn på
en liten bronsstatyett som hon icke hade gifvit akt på förut.
Det var ett gammalt italienskt arbete i flamländsk stil: en
naken kvinna med korta ben och tjock, rynkig mage; hon
höll ena armen utsträckt och tycktes springa. Thérèse tyckte,
att hon såg på en gång gemen och lustig ut. Hon frågade,
hvad det var hon gjorde.

— Hon gör detsamma, som “Fru Värld“ gör öfver
portalen till domkyrkan i Basel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free