- Project Runeberg -  Den röda liljan /
171

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men Thérèse hade icke varit i Basel och kände icke
till Fru Värld. Hon granskade ånyo den lilla statyetten,
men förstod ingenting, och frågade:

— Det är alltså något mycket opassande? Hur är det
möjligt att något som försiggår öfver portalen till en
domkyrka kan vara svårt att förklara här?

Plötsligt greps hon af oro:

— Min Gud, hvad skola herr och fru Fusellier tänka om mig?

I nästa ögonblick upptäckte hon på väggen en medaljong,
som Dechartre hade modellerat, en roande och litet lastbar
flickprofil:

— Hvad är det? frågade hon.

— Det är Klara, en liten tidningsförsäljerska från rue
Demours. Hon kom till mig hvar morgon med Figaro. Hon
hade små kysstäcka gropar i kinderna. En dag sade jag till
henne: “Jag skall göra ett porträtt af dig“. Och en
sommarmorgon kom hon, med örhängen i öronen och med ringar,
som voro köpta på marknaden i Neuilly. Sedan såg jag aldrig
till henne mera. Jag vet inte hvad det har blifvit af henne.
Hon var för mycket instinktiv för att kunna bli en stor kokott.
Vill ni att jag skall ta bort medaljongen?

— Nej, hon tar sig mycket bra ut i sin vrå. Jag är
inte svartsjuk på Klara.

Det var på tiden att hon vände om hem till sig, och
hon kunde icke bestämma sig för att gå. Hon lindade
armarne om halsen på sin vän:

— O, jag älskar dig. Och du har varit så glad och
förtjusande i dag. Det klär dig så att vara glad! Din glädje är fin
och lätt. Jag skulle vilja, att jag alltid kunde göra dig glad.
Jag behöfver glädje nästan lika starkt som jag behöfver kärlek;
och hvem skall skänka mig glädje om du inte gör det?

*


XXVII.



Sedan sex veckor tillbaka, ända sedan sin återkomst
till Paris, lefde Thérèse i en glödande halfslummer af lycka,
en dröm utan tankar, som hon sökte förlänga så mycket som
möjligt. Hon träffade Jacques hvarje dag i det lilla huset i
platanens skugga; och när de fram emot kvällen ändtligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free