- Project Runeberg -  Den röda liljan /
172

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sleto sig ur hvarandras armar, förde hon med sig ett fång
af minnen att dyrka. Ljuf trötthet och återvaknande begär
sammanbundo kärlekstimmarne som med en guirland af
blommor. De hade båda samma smak och gåfvo vika för samma
nycker. Samma begär ryckte dem båda med sig. Det roade
dem att göra utflykter på den vackra och litet osäkra
landsbygden vid utkanterna af staden, att gå tillsammans på
folktomma förstadsgator med ett litet värdshus här och där i
skuggan af en akacia, och på steniga vägar med nässlor
invid husväggarne och trädgårdsmurarne, eller att gå ut på
fälten under en lätt beslöjad himmel, randad af röken från
fabriksskorstenarne. Hon gladde sig åt att känna honom i
sin närhet i trakter där hon icke kände igen sig och där hon
kunde gifva sig en illusion af att alldeles gå vilse med honom.

Denna dag hade det fallit dem in att följa med en af
de små ångsluparne, som hon dagligen såg ila förbi sina
fönster. Hon behöfde icke vara rädd att träffa någon som
kände henne. Faran var icke stor. Och för öfrigt hade hon
glömt bort all försiktighet, sedan hon börjat älska. De sågo
förstädernas torra och dammiga kajer småningom aflösas af
leende stränder; de foro längs med öar med små utvärdshus,
omskuggade af trädgrupper, och med oräkneliga små
roddbåtar under pilarne vid stränderna. De stego i land vid
Bas-Meudon. Då hon sade att hon var varm och törstig, förde
han henne genom en sidodörr in i ett värdshus med små
möblerade rum. Det var en byggnad med verandor af trä
rundt omkring, och som tycktes större där den låg i
ensamheten, slumrande i landtlig ro, i väntan på söndagen, som
skulle fylla den med skratt af flickor och rop af båtroddare,
med stekos och lukten af fiskpudding.

De gingo upp för en knarrande trappa, brant som en
stege, och kommo in i ett litet rum; en uppasserska
serverade dem vin och små kakor. En säng af mahogny doldes
af bomullsgardiner. Öfver kaminen, som upptog ett af hörnen,
hängde en oval spegel framåtlutad i en ram med blommor.
Genom det öppna fönstret såg man Seinen med dess gröna
stränder, långt borta blånade kullarne i en luft, som darrade
af värme, och solen tycktes redan nära att röra vid
popplarnes toppar. Vid flodstranden dansade myggen i stora
svärmar. Sommarkvällens vibrerande ro låg öfver himlen,
jorden och vattnet.

Thérèse stod länge och såg på hur floden rann. En
båt ilade förbi och rörde upp vattnet med sin propeller; och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free