- Project Runeberg -  Den röda liljan /
175

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han var upptagen af sina arbeten i finansutskottet, som hade
utsett honom till föredragande, han var själf ofta tvungen
att låta vänta på sig, och statens affärer fingo skyla öfver
Thérèse’s små oregelbundenheter.

Hon erinrade sig småleende en afton, då hon hade
kommit till en middag hos fru Garain klockan half nio. Hon
var rädd att hon skulle göra skandal. Men det var en stor
interpellation i kammaren samma dag. Först klockan nio kom
hennes man från Palais Bourbon i sällskap med Garain. De
satte sig bägge två vid middagsbordet i kavaj. De hade
räddat ministären.

Hon blef plötsligt tankfull.

— Min vän, sade hon till Jacques, då kammarens ferier
börja, kommer jag inte längre att ha någon förevändning att
stanna i Paris. Min far kan redan nu inte förstå, hvarför
min hängifvenhet för min man med ens har blifvit så stark,
att den håller mig kvar här. Inom en vecka måste jag träffa
pappa i Dinard. Hvad skall det bli af mig utan dig?

Hon knäppte ihop händerna och betraktade honom
oändligt sorgset och ömt. Men han svarade ännu dystrare:

— Det är jag, Thérèse, som med oro måste fråga mig
hvad det skall bli af mig utan dig. Då du lämnar mig
ensam, är jag ett rof för pinsamma föreställningar; svarta tankar
komma och sätta sig rundt omkring mig i en cirkel.

Hon frågade honom hvad det var för tankar.

Han svarade:

— Min älskade, jag har redan sagt dig det: det är blott
din närvaro som kan komma mig att glömma dig. Då du är
borta, kommer minnet af dig och pinar mig. Men det är
rättvist att jag får betala den lycka du skänker mig.

*


XXVIII.



Det blå hafvet låg strödt med rosenfärgade klippor och
sköljde sakta sitt silfverfransade skum in öfver den
långgrunda, amfiteatraliskt formade stranden, som tycktes sluta
i två gyllene horn. Dagen var vacker; det föll en stråle af
Greklands sol öfver Chateaubriands graf. Thérèse satt i sitt
rum, från hvars balkong man mellan trädgårdens myrtenträd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free