- Project Runeberg -  Den röda liljan /
178

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mig, att ni har narrats för mig nu då jag vet det, som jag
icke ville veta?

Hon hejdade sig; det kom en dimma för hennes ögon.
Hon tänkte: Vi voro så lyckliga nyss. Min Gud, hvad är
det som har händt? Och jag som gladde mig åt hans glädje,
då den redan var försvunnen! Det vore bättre att aldrig
skrifva, eftersom våra bref blott kunna bära fram känslor,
som redan ha vissnat, och tankar, som redan dunstat bort.

Hon läste vidare. Och då hon fann att han var
söndersliten af svartsjuka, förlorade hon nästan modet:

— Om jag icke har lyckats öfverbevisa honom om att
jag älskar honom af hela min själ och med hela min varelse,
hur skall jag då någonsin kunna öfvertyga honom?

Och hon var otålig att få veta orsaken till detta
plötsliga anfall af vanvett. Jacques skref:

Medan han åt frukost på restauranten vid rue Royal
hade han träffat en gammal bekant, som kom från en
brunnskur och passerade Paris på väg till hafsbadet. De hade
kommit att prata med hvarandra; slumpen fogade det så att
mannen, som hade varit mycket med i sällskapslifvet, började
tala om grefvinnan Martin, som han kände. Och plötsligt
afbröt Jacques sin berättelse och utropade:

Thérèse, Thérèse, hvad tjänade det till att du narrades
för mig, eftersom jag i alla fall en dag skulle få veta det, som
alla visste utom jag? Men det är mitt eget fel ännu mera
än ert Brefvet som ni kastade i lådan vid Or San Michele,
och ert möte vid stationen i Florens borde ha utgjort
tillräcklig vägledning för mig, om jag inte hade satt mig i sinnet
att bevara mina illusioner tvärtemot den uppenbara sanningen.
Jag ville icke, nej, jag ville icke veta att ni tillhörde en annan
i det ögonblick då ni gaf er åt mig med en så ljuf öppenhet
och med denna förtrollande vällust, som förde mig nära döden.
Jag visste ingenting, jag ville ingenting veta. Jag upphörde
att fråga er af fruktan att ni icke skulle kunna ljuga längre;
jag var klok. Jag lyckades söfva mina tvifvel, tills en idiot
plötsligt och brutalt öppnade mina ögon, vid ett bord på en
restaurant, och tvingade mig att veta. Ack, nu då jag vet,
nu då jag icke kan tvifla längre, nu förefaller det mig som
om det var en njutning att tvifla. Han nämnde namnet, det
där namnet, som jag redan hade hört miss Bell nämna i
Fiesole, och han tillade: “Det är en mycket känd historia.“

Ni älskade honom alltså, ni älskar honom ännu! Och
då jag i ensamheten i mitt rum biter i den örngottskudde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free