Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du kände ju marquis de Ré. Vid sextiofem års ålder
var han ännu i sin fulla kraft och ännu ung. Han dikterade
modet, han afgjorde hvad som var elegant, och han var
älskad af kvinnorna. Unga män försökte imitera honom,
hans redingote, hans monokel, hans gester, hans utsökta
oförskämdhet, hans roande egenheter. Plötsligt försvann han
ur sällskapslifvet, stängde sitt hus, sålde sina hästar, visade
sig icke mera. Minns du inte hur plötsligt han försvann,
Thérèse? Du var tämligen nygift då. Han kom till er rätt
ofta. En dag fick man höra, att han hade lämnat Paris. Det
var hit, till Guerric, han hade dragit sig tillbaka midt i vintern.
Man undrade öfver hvad han kunde ha för skäl till detta
plötsliga afsked från världen, man antog, att han hade tagit
till flykten för en eller annan stor sorg, kanske också i
förödmjukelsen af ett första nederlag och af fruktan att man
skulle få se honom åldras. Ålderdomen var hvad han fruktade
mest af allt. Det är ett faktum, att under de sex år han
har tillbragt här, har han icke en enda gång varit utanför
slottet och parken. På Guerric tar han blott emot två eller
tre gamla gubbar, ungdomsvänner till honom. Denna grind
öppnas aldrig för andra än dem. Sedan han drog sig
tillbaka från världen, har man aldrig sett honom och man
kommer aldrig att få se honom. Han döljer sig med samma
energi som han förr satte in på att synas. Han har icke
kunnat uthärda den tanken, att man skulle få bevittna hans
förfall. Han är lefvande död. Jag finner icke detta alldeles
föraktligt.
Thérèse hade icke glömt den älskvärde gamle herrn,
som i henne hade sökt en ärofull afslutning på sitt galanta
lif; hon vände på hufvudet och betraktade Guerric, hvars
fyra torn i form af peppardosor höjde sig öfver ekarnes
mörka kronor.
Vid återkomsten från utfärden sade hon, att hon hade
migrän och att hon icke kunde äta någon middag. Hon
stängde in sig på sitt rum och tog åter fram brefvet ur sitt
juvelskrin, det bref, som hade gjort henne så förtviflad. Hon
läste sista sidan om igen.
“Tanken på att du tillhör en annan bränner mig och
sliter sönder mig. Och dessutom ville jag icke att det just
skulle vara han!“
Det var en fix idé. Tre gånger hade han kastat ner
dessa ord på samma sida:
“Jag ville icke att det skulle vara han!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
