Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin man, som kände behof af att göra ett besök i sin
valkrets, l’Aisne, där hans valmän voro föremål för starka
bearbetningar från socialisterna. Hon öfverraskade Jacques en
morgon i hans atelier, där han höll på att göra det första
utkastet till en figur: Florens, som vid Arnos strand begråter
sin forna storhet.
Modellen poserade på en tämligen hög stol. Det var
en lång mörk flicka. Det föll en skarp dager genom
glastaket, en dager som lät höfternas och lårens rena linjer stå
fram i full klarhet och som obarmhärtigt blottade ansiktets
kantiga drag, den smutsiga halsen, barmens blå ådror, den
gula magen, knäna som skiftade i alla färger och fötterna
med deras utspärrade tår. Thérèse betraktade henne nyfiket
och iakttog kontrasten mellan gestaltens utsökta form och
de spår af vanvård och dålig mat, som röjde sig i hullet
och huden.
Dechartre kom emot Thérèse med mejseln i ena handen
och en lerklump i den andra, och med ett uttryck af
smärtfylld ömhet, som rörde henne. Därefter lade han ifrån
sig leran och mejseln på kanten af kavaletten, täckte öfver
den påbörjade figuren med ett fuktigt skynke och sade till
modellen:
— Det är nog för i dag, min flicka.
Hon reste sig, rufsade generad till sig sina kläder, en
handfull mörka trasor och smutsigt linne, och gick bakom
en skärm för att klä på sig.
Under tiden tvättade bildhuggaren sina händer, vid hvilka
leran klibbade, i en grön skål med vatten och gick ut ur
ateliern med Thérèse.
De gingo öfver gården, under platanen, hvars afbarkade
stam hade fjällat af sig på sanden.
Hon sade:
— Ni tror det inte längre nu, inte sant?
Han förde henne in i sängkammaren.
Hennes bref från Dinard hade redan mildrat hans första
pinsamma intryck. Hon hade kommit just i det ögonblick
då han var trött på sitt lidande och hade behof af ömhet och
ro. Några rader af hennes hand hade varit nog för att
gjuta fred i hans själ, som närde sig af bilder och syner
och som var mera känslig för tingens symboler än för
själfva tingen. Men han kände ännu en smärtsam matthet
i hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
