- Project Runeberg -  Den röda liljan /
185

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han ville förvissa sig om det. Jag är säker om att han nu
inte längre har något tvifvel om vårt förhållande till
hvarandra. Men det är mig alldeles likgiltigt. Tvärtom, om ni
kunde förställa er bättre skulle jag känna mig mindre säker
på er. Jag skulle tro att ni inte älskade mig nog högt.

Af fruktan att väcka hans oro på nytt gick hon hastigt
öfver till ett annat ämne:

— Jag har ännu inte sagt er hur förtjust jag är i er
studie. Det är ju Florens vid Arnos strand. Men då är det
ju oss det handlar om?

— Ja, jag har velat lägga in något af min kärlek i denna
gestalt. Hon är vemodig, och jag hade velat att hon skulle
vara skön. Ser ni, Thérèse, det ligger alltid smärta i
skönheten. Därför lider jag, sedan det har kommit skönhet i
mitt lif.

Han tog upp sitt cigarettfodral ur fickan på sin flanelljacka.
Men hon bad honom att kläda sig för att gå ut. De
skulle äta frukost hemma hos henne. De skulle vara
tillsammans hela dagen. Det skulle bli förtjusande.

Hon betraktade honom med barnslig glädje. Därefter
blef hon sorgsen på nytt då hon tänkte på att hon i slutet
af veckan måste resa tillbaka till Dinard; sedan skulle hon
fara till Joinville, och under hela denna tid skulle de vara
skilda från hvarandra.

Hon skulle låta bjuda honom till Joinville, hos sin far,
för några dagar. Men de skulle icke kunna vara ensamma
och ostörda där som i Paris.

— Ja, sade han, det är sant att Paris med sitt oändliga
virrvarr är godt för oss.

Och han tillade:

— Jag kan inte lämna Paris mera, ens när du är borta.
Jag skulle finna det afskyvärdt att lefva i ett landskap, som
ingenting visste om dig. En himmel, berg, träd,
springbrunnar, statyer, som icke hade något att säga mig om dig,
skulle icke ha något att säga mig alls.

Medan han klädde sig, bläddrade hon i en bok, som hon
hade hittat på ett bord. Det var Tusen och en natt. Här
och där i texten voro kringströdda romantiska gravyrer,
vizirer, sultaner, svarta evnucker, basarer, karavaner.

Hon frågade:

— Är ni road af “Tusen och en natt?“

— Ja, mycket, svarade han medan han knöt sin halsduk.
Jag kan när jag vill tro på dessa arabiska prinsar, hvilkas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free