Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ben förvandlas till svart marmor, och på dessa haremskvinnor,
som irra omkring på kyrkogårdarne om natten. Dessa sagor
vagga in mig i lätta drömmar, som komma mig att glömma
lifvet. Jag var sorgsen då jag lade mig i går afton, och
jag låg i sängen och läste historien om de tre enögda
dervischerna.
Hon sade med en smula bitterhet i tonen:
— Du vill glömma! Jag skulle aldrig för någonting i
världen gå in på att låta beröfva mig ett enda smärtsamt
minne, om det härrörde från dig.
De gingo ned på gatan tillsammans. Hon skulle taga
en vagn, när de kommo litet längre bort, så att hon kunde
vara hemma hos sig några minuter innan han hann fram.
— Min man väntar er till frukosten.
De talade under vägen om obetydligheter, som deras
kärlek gjorde stora och betagande. De gjorde upp om hur
de skulle tillbringa eftermiddagen; de ville fylla den med en
djup glädje och en gränslös vällust. Hon frågade honom
till råds om sina toaletter. Hon var lycklig öfver att få gå
med honom genom gatorna, som strålade i middagssolen, och
hon kunde icke besluta sig för att slita sig ifrån honom.
När de kommo fram till avenue des Ternes sågo de butiker
fulla med ett öfverflöd af matvaror som kunde komma det
att vattnas i munnen. Det var buntar af fågel och vildt,
uppträdda på snören utanför stekbodarnes dörrar, och i
frukthandeln var det lådor fulla af aprikoser och persikor, korgar
med vindrufvor, massor af päron. Kärror fulla med frukt
och blommor stodo i rader längs med trottoaren. Under
glastaket till en restaurant sutto män och kvinnor och åto frukost.
Thérèse upptäckte Choulette ibland dem; han satt ensam vid
ett litet bord intill ett lagerträd i en kruka och skulle just
tända sin pipa.
Då han fick se henne kastade han med en magnifik gest
ett femfrancsstycke på bordet och steg upp för att hälsa.
Han såg mycket allvarlig ut; han hade en lång svart
redingote som gaf honom ett värdigt och nästan strängt utseende.
Han sade att han gärna skulle ha velat komma och
hälsa på fru Martin i Dinard. Men han hade blifvit
kvarhållen i Vendée hos markisinnan de Rieu. Emellertid hade
han gifvit ut en ny upplaga af “Den slutna lustgården“,
tillökad med “Den heliga Klaras fruktträdgård“. Han hade med
dessa dikter lyckats röra själar, som man ända dittills hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
