Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fontänen, den konstgjorda grottan med sin arkad i rustik och
de stora träden i hvilka hösten redan börjat strö sin purpur
och sitt guld.
— Det är vackert i alla fall, denna grönskande geometri,
sade Dechartre.
— Ja, sade Thérèse. Men jag tänker på den lutande
platanen på din lilla gård, där gräset gror mellan stenarne.
Vi skola låta sätta dit en vacker springbrunn, inte sant? Och
vi skola plantera blommor där.
Stödd mot ett af de stenlejon med nästan mänskliga
ansikten, som bevakade trappan, vände hon sig mot slottet,
och såg upp mot ett af de vindsfönster, som öppnade sig i
form af drakkäftar ofvan takgesimsen:
— Där är ert rum; jag var däruppe i går afton. I
samma våning, men åt andra sidan, ligger pappas arbetsrum.
Ett hvitmåladt träbord, ett dokumentskåp af mahogny, en
vattenkaraffin på kaminen; allt i samma skick som då han
var ung. Från det rummet har allt hvad vi äga kommit.
De gingo framåt en sandad gång mellan rabatterna och
kommo till den klippta häck, som utgjorde parkens gräns åt
söder. De gingo förbi orangeriet, hvars monumentala portal
ännu pryddes af Mareuilles lotringerkors, och följde därefter
en lindallé mellan gräsmattorna. Under till hälften aflöfvade
träd stodo statyer af nymfer och fröso i den fuktiga skuggan,
som genombröts af bleka ljusfläckar. En dufva, som hade
satt sig på skuldran på en af de hvita kvinnorna, flög sin
väg när de närmade sig. Då och då slet en vindstöt bort
ett visset blad, som föll till jorden likt ett snäckskal af rödt
guld med en droppe regnvatten uti. Thérèse pekade på en
af nymferna och sade:
— Hon har sett mig, då jag var barn och längtade
att få dö. Jag plågades af begär och af rädsla för lifvet.
Det var på er jag väntade. Men ni var ännu så långt
borta.
Lindallén afbröts af en rund öppen plats, hvars midt
upptogs af en stor bassäng med en grupp af tritoner och
nereider, som blåste i snäckformade trumpeter, hvilka när
fontänen spelade sköto vattenstrålar i form af en krona eller
en blomma.
— Det är Joinvilles krona, sade hon.
Hon pekade på en gångstig, som gick i riktning från
bassängen åt öster och förlorade sig utåt landsbygden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
