- Project Runeberg -  Den röda liljan /
190

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Där är min väg. Hur många gånger har jag icke
gått där sorgsen fram och åter! Jag var alltid sorgsen innan
jag kände er.

De gingo en allé med andra lindar och andra nymfer,
som ledde bort från den runda platsen. De följde den ända
bort till grottorna. Längst inne i parken bildade dessa
grottor en halfcirkel af fem stora fördjupningar, öfver hvilka
det löpte balustrader, som voro skilda åt af jättelika
karyatider. En af dessa karyatider, ett naket vidunder, behärskade
de andra och sänkte öfver dem sina på en gång milda och
förfärliga stenögon.

— Då min far köpte Joinville, sade hon, voro grottorna
bara stenrösen fulla af ogräs och huggormar. Tusentals
harar hade gräft sina hål i dem. Han har låtit sätta i stånd
både pelargångarne och karyatiderna efter Perrelles
kopparstick, som förvaras i biblioteket. Han var sin egen arkitekt.

Ett begär efter skugga och hemlighetsfullt dunkel förde
dem bort emot en allé af afvenbok, som bildade en täckt
gång längs med grottorna. Men från denna allé hörde de
ett ljud af steg, som kom dem att stanna ett ögonblick.
Mellan löfverket sågo de Montessuy och furstinnan Seniavine.
Han höll armen om hennes lif. De gingo mycket lugnt i
riktning mot slottet. Jacques och Thérèse tryckte sig intill
karyatiden och väntade tills de hade gått förbi. Därefter
sade hon till Dechartre, som betraktade henne under tystnad:

— Det är i alla fall starkt ... Nu förstår jag hvarför
furstinnan Seniavine i vintras bad pappa om råd, då hon
skulle köpa hästar.

Thérèse beundrade likväl sin far, som hade eröfrat
denna vackra kvinna, som icke ansågs vara lätt att vinna
och om hvilken man visste att hon var rik trots sitt
vansinniga slöseri, som stundom bragte henne i förlägenhet.
Hon frågade Jacques om han inte tyckte att furstinnan var
mycket vacker. Han medgaf att hon hade hållning och stil,
men hennes skönhet var af en väl saftig art i hans tycke.
Men naturligtvis var hon vacker; han anade blott att hennes
mörka och yppiga skönhet gick väl mycket i svart och
saffransgult. Thérèse sade, att det var möjligt, men att furstinnan
Seniavine i alla fall fördunklade alla andra kvinnor i kvällsljus.

Hon förde Jacques till en mossbelupen stentrappa, som
höjde sig bakom grottorna och som ledde upp till den stora
vattenkonsten, bildad af ett knippe metallrör midt i en
bassäng af ljusröd marmor. Där bakom reste sig höga träd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free