Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade redan kommit utom dörren, då han kom in
igen och slog sig för pannan:
— Vi ha glömt krigsministern!
— Ni finner lätt en bland generalerna, sade grefve Martin.
— Åh, utropade Garain, ni tror att det är en lätt sak
att välja ut en krigsminister! Det märks att ni inte i likhet
med mig har varit konseljpresident och medlem af tre
ministärer. Både under mitt presidentskap och i de öfriga
kabinetten som jag var med i kommo alltid de värsta svårigheterna
och obehagen från krigsministrarne. Generalerna äro likadana
allesammans. Ni kommer ihåg den som var krigsminister i
mitt kabinett. Han var alldeles främmande för politiken när
vi togo honom. Han visste knappt att det fanns två kamrar.
Vi måste förklara alltsammans för honom, hela den
parlamentariska mekanismen; lära honom att det fanns en
armékommission, ett finansutskott, andra utskott och kommittéer,
och att budgeten diskuterades innan den antogs. Han bad
att få alla dessa upplysningar skrifna på en papperslapp.
Hans okunnighet om personer och förhållanden gjorde oss
förskräckta ... Efter fjorton dagar kände han yrkets alla knep;
han kände personligen alla senatorer och alla deputerande,
och han intrigerade med dem mot oss. Om inte presidenten
Grévy, som misstrodde alla militärer, hade hjälpt oss, skulle
han ha stjälpt oss i diket. Och det var en helt vanlig general,
en general som alla andra. Nej, tro inte att man kan välja
en krigsminister i största hast och utan att tänka på det ...
Och Garain ryste ännu, då han tänkte på sin för detta
kollega. Han gick.
Thérèse reste sig. Senatorn Loyer bjöd henne armen
med samma vackert afrundade gester som han för fyrtio år
sedan hade lärt sig på muffbalerna hos Bullier.
Hon lämnade statsmännen i salongen. Hon hade brådtom
att träffa Dechartre.
Rödaktiga dimmor lågo öfver Seinen, öfver stenkajerna
och de guldglänsande platanerna. Den röda solen bröt genom
molnen som för att gjuta ett sista skimmer af ära öfver det
döende året. Då Thérèse kom ut, njöt hon i fulla drag af
luftens friska kyla och af dagens sjunkande glans. Hon var
lycklig ända sedan sin återkomst till Paris, och hon gladde
sig hvarje dag öfver det skiftande vädret. I hennes stolta
egoism föreföll det henne som om det var för henne vinden
susade genom de aflöfvade träden och för henne som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
