- Project Runeberg -  Den röda liljan /
202

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

träd och lyssnade till honom med själen full af medlidande
och bäfvan.

Han sade:

— Jag förlåter er, och jag glömmer allt. Tag mig
tillbaka. Jag lofvar er att aldrig säga ett ord om det
förflutna.

Hon darrade, och hon visade alla tecken till en så
oförställd förvåning och förskräckelse, att han hejdade sig.

Men han fortsatte efter ett ögonblicks eftertanke:

— Det är något mycket ovanligt, det som jag föreslår
er; jag vet det. Men jag har tänkt noga öfver det. Det
är det enda möjliga. Tänk på det, Thérèse, och svara icke
genast.

— Det skulle vara illa af mig att icke säga er sanningen.
Jag kan icke, jag vill icke göra det som ni ber mig om;
och ni vet hvarför.

En tom droska körde långsamt förbi dem. Hon gjorde
ett tecken åt kusken, och han stannade. Men han höll henne
kvar ett ögonblick ännu:

— Jag har förutsett att ni skulle svara så. Och det
var därför jag sade er: svara mig icke strax.

Hon höll redan, handen på dörrvredet. Hon fäste på
honom en blick ur sina grå ögon.

Det var det smärtsamma ögonblicket för honom. Han
erinrade sig den tiden, då han såg dessa ljufva grå ögon
röra sig under halfslutna ögonlock. Han undertryckte en
snyftning långt nere i bröstet och mumlade med halfkväfd
röst:

— Hör mig, jag kan inte lefva utan er, jag älskar er.
Nu först älskar jag er. Förut visste jag ingenting om
kärleken.

Och då hon på en slump nämnde åt kusken adressen
på en modist, gick han bort med sin regelrätta och snabba
gäng.

Hon kände sig orolig och illa till mods efter detta möte.
Om hon nödvändigt måste återse honom skulle hon hellre
ha velat finna honom häftig och brutal, som i Florens.

Då hon kom till hörnet af gatan ropade hon till kusken:

— Rue Demours, Ternes.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free