- Project Runeberg -  Den röda liljan /
204

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i sticket och förrådd af sina vänner Berthier d’Eyzelles och
Martin-Bellème. Vid tanken därpå log han med alla rynkorna
kring sina små ögon. Ögonvrårna voro det enda i hans
vresiga ansikte som lefde upp. Ett långt lif af förställning
hade till sist gjort honom trött, och han unnade sig plötsligt
den smula glädje och skönhet som ligger i att säga sin mening.

— Ser du, min kära La Briche, de göra oss galna med
sin “medborgarhär“, som kostar enorma pengar och som
duger till ingenting. De små arméerna, arméerna af
yrkessoldater, äro de enda som duga till något. Det var
Napoleons åsikt, och han förstod den saken.

— Ja, det är sant, suckade general de la Briche rörd,
med tårar i ögonen.

Montessuy gick förbi dem för att komma fram till sin
fåtölj; Larivière räckte honom handen.

— Det sägs att det är ni, Montessuy, som har lagat så
att Garains kombination sprack. Min bästa komplimang!

Montessuy bestred att han utöfvade något inflytande på
politiken. Han var hvarken senator eller deputerad, icke
ens medlem af generalrådet i Oise. Och han sade medan
han med kikaren såg sig omkring i salongen.

— Se, Larivière, i logen där till höger sitter det en
riktigt vacker kvinna, mörk, med — — —

Och han satte sig på sin plats, lugn, med en känsla af
välbehag öfver den faktiska makt som han utöfvade.

I foyern, i korridorerna och i salongen gingo emellertid
de nya ministrarnes namn från mun till mun under en
stämning af slapp likgiltighet: konseljpresident och inrikesminister,
Berthier d’Eyzelles; justitie- och kultusminister, Loyer;
finansminister, Martin-Bellème. Man hade reda på alla, utom på
handels-, krigs- och sjöministrarne, som ännu icke voro
utsedda.

Ridån hade gått upp öfver Auerbachs källare. Studenterna
sjöngo sin andra kör då fru Martin trädde in i sin
loge, med håret vridet i en knut öfver hjässan; hennes hvita
klädning hade ärmar som liknade vingar, och vid det vänstra
bröstet gnistrade en stor röd lilja af rubiner.

Miss Bell satte sig bredvid henne i en klädning à la
Queen Ann, af grön sammet. Efter sin förlofning med prins
Eusebio Albertinelli della Spina hade hon kommit till Paris
för att beställa sin utstyrsel.

— Darling, sade miss Bell midt i marknadslarmet från
scenen, ni har i Florens en vän som trofast gömmer och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free