Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var lång, mager och böjd. Den andre, som var
rörligare och mera ungdomlig, gick ifrån honom och smög
sig upp på scenen genom en liten dörr.
Margareta trampade sin spinnrock och sjöng i bersån.
Då hon hade slutat sade miss Bell till fru Martin:
— O, darling, herr Choulette har skrifvit ett så vackert
bref till mig. Han skref att han var mycket ryktbar. Och
det gladde mig mycket att höra. Han skref också: “De andra
skaldernas ära hvilar i myrrha och välluktande kryddor. Men
min blöder och suckar under ett regn af stenar och
ostronskal.“ Är det verkligen sant, my love, att fransmännen
stena den snälla herr Choulette?
Medan Thérèse lugnade miss Bells farhågor, kom Loyer
in i logen, litet bullersamt och med härskarmin.
Han gjorde ett fuktigt och orent intryck.
— Jag kommer från Elyséepalatset, sade han.
Han hade den artigheten att först vända sig till fru
Martin med den glada nyheten.
— Utnämningarne äro undertecknade, sade han. Er
man har finanserna. Det är en utmärkt portfölj.
— Republikens president gjorde ingen invändning, då
mitt namn nämndes? frågade hr Martin-Bellème.
— Nej. Berthier framhöll för presidenten familjen
Martins nedärfda hederlighet, er betydande förmögenhet och
framför allt de band som förena er med vissa personligheter
i finansvärlden, hvilkas medverkan kan blifva värdefull för
regeringen. Och presidenten handlade, för att begagna
Garains träffande uttryck, i öfverensstämmelse med situationens
kraf. Han skref under.
I grefve Martins gulnade ansikte visade sig ett par små
veck. Han smålog.
— Dekretet står i “den officiella“ i morgon, återtog
Loyer. Jag tog själf en droska och följde med
kabinettssekreteraren till sätteriet med manuskriptet. Det var det
säkraste. På Grévys tid — och han var dock ingen idiot! —
hände det att dekreten blefvo bortsnappade under vägen från
Elyséepalatset till quai Voltaire.
Loyer slog sig ned på en stol. Och han sade, medan
han med ögon och näsborrar sög in så mycket som möjligt
af fru Martins blottade skuldror:
— Ingen behöfver nu längre säga, som på min stackars
vän Gambettas tid, att republiken icke har några kvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
