Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De tre ministrarne gingo ut genom en baktrappa.
Konseljpresidenten väntade dem hemma hos sig.
Sista akten började. Fru Martin hade blott Dechartre
och miss Bell kvar i sin loge.
Miss Bell sade:
— Jag är förtjust, darling — hur säger ni i ert språk? —
jag är exalterad då jag tänker på att ni bär Florens’ röda
lilja vid ert hjärta. Och herr Dechartre, som har en konstnärs
själ, bör också glädja sig åt att se er bära detta ädla
smycke. O, jag skulle vilja veta hvilken juvelerare som har
gjort det, darling. Denna lilja är smal och smidig som en
svärdslilja. Åh, den är elegant, den är storartad och grym.
Har ni märkt, my love, att vackra juvelsmycken ha en prägel
af storslagenhet och grymhet.
— Min juvelerare, sade Thérèse, sitter här, och ni har
nyss nämnt hans namn. Det är herr Dechartre som har
varit så vänlig och gjort utkastet till mitt smycke.
Dörren öppnades. Thérèse vände till hälften på hufvudet
och såg i halfmörkret Le Ménil, som hälsade på henne med
utsökt fast något kort artighet.
— Min fru, jag ber er att framföra mina lyckönskningar
till er man.
Han komplimenterade henne en smula torrt för hennes
friska utseende. Han hade också några förbindliga och
korrekta ord för miss Bell.
Thérèse lyssnade till honom med ångest i hjärtat och
munnen halföppen af den smärtsamma ansträngningen att
svara några betydelselösa ord. Han frågade henne om hon
hade haft en angenäm sommar på Joinville. Han skulle gärna
ha velat resa dit och deltaga i jakten. Men han hade icke
kunnat. Han hade seglat på Medelhafvet; sedan hade han
jagat på Sémanville.
— O, herr Le Ménil, sade miss Bell, ni har irrat
omkring på det blå hafvet. Har ni sett några sirener?
Nej, han hade icke mött några sirener. Men en delfin
hade i tre dagars tid simmat omkring hans jakt.
Miss Bell frågade honom om den delfinen tyckte om musik.
Det trodde han icke.
Delfinerna, sade han, äro helt enkelt små pottfiskar, som
sjömännen kalla för hafsgäss emedan hufvudet har en viss
likhet med gåsens.
Men miss Bell ville icke tro att den underbara fisk som
bar Arion till den tenariska udden hade ett hufvud som en gås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
