Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han sade till henne:
— Hvad vill ni mig ännu? Ni har gjort mig allt ondt
ni har kunnat.
Hans trötthet gaf honom ett sken af mildhet. Det
skrämde henne.
— Jacques, hör på mig ...
Han gjorde ett tecken att han icke ville höra något.
— Jacques, hör på mig. Jag har inte bedragit er. O
nej, jag har inte bedragit er. Hur skulle något sådant ha
varit möjligt? Hur ...
Han afbröt henne:
— Var en smula barmhärtig mot mig. Låt mig vara
i fred, jag ber er. Om ni visste hvilken natt jag har
upplefvat skulle ni inte ha mod att plåga mig längre.
Han sjönk ned på samma divan, på hvilken han sex
månader tidigare hade öfverhöljt henne med kyssar under
hennes flor.
Han hade gått hela natten, på en slump. Han hade
följt Seinens kajer ända dit där de kantas af pilar och
popplar. För att inte lida allt för mycket hade han sökt
förströ sig. På quai de Bercy hade han stått och sett på
hur månen ilade genom molnen. I en timmes tid hade han
stått och sett på hur den gick i moln och kom fram på nytt.
Därefter hade han börjat räkna husens fönster. Det hade
börjat regna. Han hade vändt om och gått till Hallarne;
där hade han druckit konjak på ett litet kafé. En tjock,
vindögd flicka hade sagt till honom: “Du ser inte lycklig
ut.“ Han hade somnat på skinnsoffan i kaféhörnet. Det var
en skön stund.
Alla den smärtsamma nattens bilder och syner gingo
förbi hans ögon. Han sade:
— Jag kom i håg natten vid Arno. Ni har fördärfvat
all skönhet och glädje för mig i lifvet.
Han bönföll henne om att lämna honom ensam. I sin
trötthet kände han blott ett stort medlidande med sig själf.
Han skulle ha velat sofva. Icke dö: döden ingaf honom
fasa. Men sofva och icke vakna mera. Emellertid såg han
henne framför sig, lika åtrådd och lika åtråvärd som någonsin
trots sin angripna hy och den stela och pinsamma blicken
ur de torra ögonen. Och tvifvelaktigare, outgrundligare än
någonsin. Han såg på henne. Hans hat vaknade ånyo
på samma gång som hans lidande. Med en elak blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
