Falluckan. Anekdoter och Karaktersdrag samlade av Teater-Nisse / 71 (1868) Author: Carl Henrik Atterling Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - P. S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Åt mina vänner vill jag skaffa en angenäm reträtt som
ståthållare på mina lustslott. Eftersom besparingar
äro oundgängliga, så sätt yxan till roten på den
ruinerande byråkratiska förvaltningen, men kom ihåg, att
den dag som Sverige icke mera skulle hafva någon
svensk opera, skall vårt fosterland hafva tagit ett steg
baklänges i kultur. Man skall icke säga om mitt
Sverige, att det vid första pröfning offrade åt magens kraf
ett andligt behof, som fädren under långt bistrare
tider värdigt upprätthållit. Teatern har många hätska
fiender och många ljumma vänner, men märk väl, att
Jag icke vill att man under inskriften Patriis Musis
skall foga ett tillägg, ungefär så lydande:

Stiftad af Gustaf III 1782. Upplöst af hofmarskalken Edholm under Carl XV:s nionde regeringsår.

Märkvärdigt nog har Posttidningen ännu icke haft
något att förmäla om dessa H. M:ts förmodade
yttranden.

Från alla delar af landet spörjes i detta ögonblick
uttryck af den oro man hyser för den svenska operans
bestånd. De som tro att sången är något värd, fast
den icke kan ätas — och de äro Gud ske lof i
Sverige ganska talrika — hafva en instinktmessig
uppfattning deraf, att om vi framför mången stor nation i
utöfningen af denna konstart intagit ett värdigt rum i
bredd med de främsta, så är det icke blott nationens
musikaliska anlag i förening med vårt i hög grad
sångbara språk som möjliggjort detta, utan fastmer den
orubbade kontinuitet, som leder den svenska lyriska
scenens anor med ett enda knappt nämnvärdt afbrott
tillbaka till den dag, då tjusarekonungen lät i det åt
fosterlandets sånggudinnor egnade templet det svenska
språket ledas fram på tiljan vid musikens hand. Den,
som haft tillfälle att jemföra den svenska operan med
utlandets bästa, skall hafva erfarit, att den pietet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>