- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
217

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ett byte från slagfältet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

resa sig upp, men hans hufvud var tungt som bly; det
bar ännu märket af Pappenheims svärd.

Då hördes icke långt från honom en röst som,
halft jämrande, halft gäckande, yttrade följande ord på
svenska:

– Gastar och granater! Inte en droppe vin!
Skojare till walloner, de ha stulit min fältflaska, de
eländige hönstjufvarne. Hollah, hör hit någon, turk eller
jude, det är detsamma, hit med en droppe vin!

– Är det du, Larsson? sade Bertel med matt
stämma, ty äfven hans tunga förlamades af en brännande törst.

– Hvad är det för ett murmeldjur, som hviskar
mitt namn? genmälde grannen i mörkret. Hejsan, gossar,
lösa tyglar och friskt galopp! När ni lossat pistolerna,
så släng dem åt fanders och hugg in med pliten! Hugg
dem i skallen, de bofvarne, skala dem som rofstjälkar!
Klappa dem, mala dem till gryn! Kungen är fallen ...
Djäflar och hjältemod, en sådan kung! ... i dag ska vi
blöda. I dag ska vi dö, men först må vi hämnas.
Rättså, gossar, hurra ... hugg in med österbottningarne!

– Larsson! upprepade Bertel, men kamraten hörde
honom ej. Han fortfor i feberyra att föra sina finska
bussar i striden.

Om en stund grydde en strimma af den sena höstmorgonen
in genom fönstret af den eländiga koja, där
Bertel låg. Han kunde nu urskilja halmen som var
utströdd öfver bara marken, ty kojan var utan golf, och
på halmen lågo tvenne män i sömn.

Dörren öppnades, ett par skäggiga vilda karlar inträdde
och stötte omildt de sofvande med gevärskolfvarna.
»Raus! skreko de på plattyska, det blåses till uppbrott.»
Och man hörde utanför stugan de för ryttares

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free