Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ett byte från slagfältet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öron välkända trumpetstötar, som voro den tidens vanliga
signaler till marsch.
– Jag vill låta spetsa mig som en groda, mumlade
misslynt den ene af karlarne, om jag begriper hvad vår
högvördige fader skall göra med desse otrogne hundar.
Han hade så gärna strax kunnat gifva dem respass till
hin håle, deras herre och mästare.
– Dumhufvud, genmälde den andre, vet du inte
att kättarekonungens död skall firas med stor pomp och
ståt i Ingolstadt. Den vördige fadern vill, högtiden till
prydnad, anställa en stor autodafé.
De båda sofvande reste sig halfvakna upp, och
Bertel kunde nu vid den svaga morgongryningen igenkänna
den lille tjocke Larsson vid österbottningarne samt
hans egen trotjenare Pekka. Men till förklaringar var
nu ej tid. Alla tre leddes ut, bundos och packades på
en bondvagn, hvarefter det långa tåget, bestående af en
stor transport blesserade och tross under betäckning af
kroater, satte sig långsamt i rörelse.
Bertel begrep nu att han och hans landsmän voro
fångne hos de kejserlige. Snart redde sig hans minnen,
och han erfor af sina olyckskamrater huru därmed gått
till. När den trogne Lappen kände tyglarna lösa, galopperade
han med sin sanslöse ryttare tillbaka till lägret.
Men här plundrade som bäst en svärm af de roflystne
kroaterne, och när de sågo en svensk officer halfdöd
släpande med hästen, förde de honom med sig i hopp
om god lösepenning. Pekka, som ej ville öfvergifva sin
herre, blef fången vid samma tillfälle; Larsson åter hade
vid Pappenheimarnes anfall vågat sig för långt in bland
fienden, fått ett pikstygn i skuldran och ett hugg öfver
armen samt, ur stånd att slå sig igenom, blifvit bortförd
af strömmen. Hvem som segrat visste ej Larsson med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
