Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Två gamla bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Två gamla bekanta.
När den sena höstsolen följande morgon kastade sina
första strålar i tornrummet, uppstod Bertel och gick att
kasta en blick genom det trånga gallerfönstret.
Det var en herrlig utsikt. Nedanför tornet slingrade sig
en praktfull flod, på dess andra strand låg en stad med
trettio tornspiror och bortom den syntes en rad af ännu
grönskande vinberg.
Vid första ögonkastet igenkände Bertel Würzburg.
Slottet Marienburg, där fångarne voro inspärrade, hade
vid svenskarnes aftåg återfallit i furstbiskopens händer,
men hans furstliga nåde hade, för tidens osäkerhet, icke
personligen ditflyttat, utan höll sig mest undan i Wien.
Slottet hade mycket lidit af sista eröfringen med åtföljande
plundring; ena tornet hade störtat, och vallgrafven var
på flera ställen igenrasad. För tillfället fanns här blott
femtio mans besättning, men desto flera sårade och
sjuke, vårdade af botfärdiga systrar från stadens kloster.
När Bertel rätt noga betraktade sitt fängelse, trodde han
sig igenkänna Reginas rum, detsamma där den sköna
fröken med sina tärnor betraktade striden och där den
svenska kanonkulan krossade helgonbilden i
fönsternischen. Han bedrog sig; detta rum hade nedskjutits
med tornet; men denna förmodade upptäckt syntes den
svärmande ynglingen ovärderlig. Här hade hon stått,
den undersköna, olyckliga furstedottern; här hade hon
slumrat den sista natten före stormen. Det var i Bertels
ögon ett heligt rum; när han tryckte sina läppar emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
