Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Två gamla bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vältalig harang, förde hennes hand till sina läppar och
tryckte på den en smällande kyss. Därpå hörde man
honom svära millioner tunnor; han hade kysst en
gammal förvissnad hand, hvars yta liknade hundraårigt
pergament.
– Sannerligen, min kära Bertel – sade den bedragne
kaptenen med filosofisk resignation – det ges
saker i naturen, hvilka evigt måste förblifva en gåta för
den mänskliga skarpsinnigheten. Denna hand till exempel
– manus, mana, manum, hand, som de gamle romare
så sant uttryckte sig – denna hand, min vän, skulle
otvifvelaktigt intaga ett lysande rum i den grekiske
poeten Ovidii Metamorfoser, hvilka vi fordom läste i
Åbo katedralskola, den tiden far min ville göra mig till
präst. I går hade jag gifvit mig hin i våld, att det var
en fin frökenhand, och i dag ville jag låta raka mig till
munk, om icke den handen tillhör en sjuttioårig tvättkäring.
Sic unde ubi apud unquam post, som de gamle
uttryckte sig. Det vill säga: så kan en vacker flicka
bli ett troll förrän någon vet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
