Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Två gamla bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att i så desperata omständigheter, in rebus desperatis,
det icke kan läggas en hederlig soldat till last, om
han skulle i tysthet smyga sin väg. Till exempel genom
fönstret ...
– Ligger sjutti fot öfver Main och floden nedanför.
– Dörren? ... menade kaptenen eftertänksamt.
– Bevakas natt och dag af två beväpnade.
Den hederlige kaptenen försjönk i melankoliska betraktelser.
Tiden förflöt, det blef afton, det blef natt. Nunnan
med aftonmåltiden hördes icke af.
– Högtiden börjas med fasta, mumlade kaptenen
buttert. Vare jag skapt som en nors, om jag icke
vrider nacken på vår pligtförgätna nunna, det första hon
visar sig.
I samma ögonblick öppnades dörren, och nunnan
inträdde, men denna gång utan följeslagare. Larsson
växlade med sina kamrater en uttrycksfull blick, närmade
sig hastigt, fattade nunnan om halsen och fasthöll
henne mot väggen.
– Stilla beskedligt, ärevördiga abedissa, gäckade
kaptenen, skriker du ett ljud, är det ute med dig. Jag
borde väl rätteligen kasta dig ut genom fönstret att
simma i Main, för att lära dig punctum preciosum,
det vill säga en precis punktlighet i din matordning.
Men jag låter nåd gå för rätt. Säg mig allenast, du
miserablaste af alla mathämterskor, miserabile pecorale,
hvad är meningen med den brasa man tillreder på torget,
och hvem skall där stekas?
– För alla helgons skull, tala sakta, hviskade
nunnan knappt hörbart. Jag är Kätchen och har kommit
att rädda er. En stor fara hotar er. I morgon väntas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
