Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skattkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Och du själf? invände kaptenen.
– Mig skall man finna bunden. Jag har blifvit
öfverfallen och min mun tillstoppad.
– Hedersflicka! Krona bland alla Frankens botfärdiga
systrar! Hade jag ej svurit att aldrig gifta mig
så ... Nå nå, fort Bertel! Fort Pekka, lathund! Lef
väl, lilla tjufunge! Än en kyss ... adjö!
Och de tre fångarne hastade ut.
Men knappt voro de utom dörren i den mörka
vindeltrappan, innan de kände sig gripas af järnnäfvar,
kullkastas och bindas.
– Fören de hundarne ned i skattkammaren! ljöd
en välbekant röst. Det var rösten af jesuiten Hieronymus.
-
3. Skattkammaren.
Öfvermannade, bundne till händer och fötter, befunno
sig de fångne innan kort i den mörka och fuktiga,
djupt i klippan sprängda håla, där furstbiskopen af
Würzburg förvarat sina skatter, innan svenskarne befriade
honom från detta bekymmer. Ingen stråle af ljus
trängde ned i detta unkna hvalf, och klippornas fuktighet
dröp med ett enformigt plaskande ned genom remnorna.
– Blixtar och kroater! måtte alla gastar anamma
dig, fördömda öronlösa munk! skrek kaptenen, när han
åter kände fast mark under fötterna. – Att inspärra
oss, kunglig majestäts och kronans officerare, i en sådan
råttfälla! Diabolus infernalis multum plus plurimum!
Skock tunnor tusan! ... Lefver du, Bertel?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
