- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
235

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skattkammaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Det är jag som bestämmer sättet, sade han
högdraget. Ja eller nej?

– Ja, ja, det förstås, svarade Larsson fort, i det
han fortfor att skubba sig. Således äro vi på flott
vatten både med quæstio an och quæstio quomodo.
Ers vördighet har en öfvertygande vältalighet. Vi skola
nu komma till quæstio ubi och quæstio quando, ty
enligt logicam och metaphysicam ... Förlåt, vördige
fader, jag säger ju icke ett ord, jag går in på allt. Men
– fortfor kaptenen, i det han sänkte rösten – värdigas
kasta en blick på min vän Bertels högra pekfinger. Jag
skall säga ers vördighet, min vän är en stor skalk, jag
skulle mycket misstaga mig, om han icke slutligen ändå
bär konungens ring.

Jesuiten, hänförd af nyfikenhet, trädde nu ett par
steg närmare. Snabbt som en ål rullade sig Larsson,
ur stånd att uppstå för bandens skull, mellan jesuiten
och dörren, och när patern ville retirera, befanns att
kaptenen afskafvat mot en hvass sten de band som
snärde hans högra arm, hvarmed han plötsligt omfattade
jesuitens ben och drog honom öfver sig. Pater Hieronymus
gjorde förtviflade ansträngningar att slita sig lös;
lyktan söndersplittrades, ljuset slocknade, ett tjockt mörker
omhöljde de stridande. Bertel och Pekka, båda ur stånd
att uppstå och hjälpa, rullade sig på måfå till stället,
men utan att träffa. Då kände den tappre kaptenen en
stickande känsla i sin skuldra och strax därpå en varm
ström af blod. Med ett blitzdonnerkreutz vred han
dolken ur sin fiendes hand och besvarade hugget. Nu
bad jesuiten i sin tur om nåd.

– Alltför gärna, min son! svarade kaptenen gäckande.
Men bara på tre villkor: det första: att du afsvär Loyola,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free