- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
241

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skattkammaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Tillåt mig säga, min vän Bertel, att du är den
största fjäsk jag känner, maximus fiescus, som de gamle
så sant uttryckte sig. Hur var det, min flicka, du är
inte vigd nunna ... bara novis? Nå det kvittar mig
lika. Du skall bli mitt äkta vif ... i fall jag nånsin
gifter mig. Här ligger en kåpa, se så, axla dig och se
stursk ut.

– Det är ingen kåpa, det är en mässkrud,
hviskade Kätchen, som knappt hunnit hämta sig från
sin bestörtning.

– För tusan, en mässkrud! Halt, du tar min
kåpa och jag tar skruden. Jag skall mässa i deras öron
dies irae, så att alla förundra sig.

Ljudet af flera röster i vapensalen utanför afbröt
kaptenen i hans prästerliga funderingar.

– Man saknar jesuiten, man söker honom, och
vi äro förlorade genom ditt dumma prat, hviskade
Bertel uppbragt. Nu gäller det att ej förråda oss. Alla
fyra ut!

– Och latinet främst! inföll kaptenen.

Alla fyra begåfvo sig ut. I vapensalen befunno sig vid
pass trettio sjuksängar, men endast två tjenande systrar.

Denna syn var lugnande, men så mycket vådligare
var mötet med tvenne munkar, som under ifrig
ordväxling mötte de kommande tätt vid dörren. Vid
anblicken af Larsson i mässkrud och bakom honom tre
gestalter i kåpor, studsade synbarligen de fromme fäderne.
Kaptenen upphöjde välsignande sin arm, utsade högtidligt
ett <i>pax vobiscum</> och ville därpå med gravitetiska
steg smyga sig förbi, då han hejdades af den främste
bland munkarne.

– Vördige pater – sade denne, i det han
mönstrade den okände prelaten från hufvud till fot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free