Print (PDF) - On this page / på denna sida - 5. Hat och kärlek försonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men detta rykte var mer än en gång förut både sagdt och vederlagdt; man litade på konung Gustaf Adolfs lycka, och när bekräftelsen uteblef, glömde man hela saken, i tro att den var en saga. Det är i lifvet en vanlig företeelse, att, likasom man hatar den man tillfogat en oförrätt, känner man sig välvilligt stämd mot den man haft tillfälle att göra godt. Fru Märta på Korsholm var litet grand stolt öfver sitt tappra försvar mot de druckne soldaterne och underlät icke att tillskrifva slottets räddning sitt därvid visade mannamod. Att hon räddat Reginas lif, gaf den senare en stor betydelse i fru Märtas ögon; men hon kunde ej heller neka sin beundran åt det mod och den uppoffring den unga flickan visat vid samma tillfälle. Den förnäma fången var hennes stolthet; hon underlät ej att som en Argus bevaka alla hennes steg, men hon gaf Regina ett vackrare rum, lät henne återfå gamla Dorthe till betjening och sörjde för en ganska rundelig spis. Äfven Regina visade sig mindre stolt och kall, hon kunde någon gång svara fru Märta med ett ord eller en nick, men af all den välfägnad man bjöd henne, de präktiga gödkalfvarna och det dubbla ölet m. fl. rara saker, förtärde hon litet eller intet; hon hade försjunkit i en skenbar liknöjdhet, bad andäktigt sin rosenkrans igenom, men lät för öfrigt den ena dagen gå som den andra. Fru Märta var i den fulla öfvertygelsen, att hennes fånge var, om icke just den romerske kejsarens egen dotter, likväl en prinsessa af högsta börd. Hon föll därför på den olyckliga idén att vilja omvända en så betydande person från hennes papistiska irrläror, i förmodan att därmed uträtta någonting mycket märkvärdigt, när kriget engång blefve slut och Regina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
