Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hat och kärlek försonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt för det ädla på jorden. När han var helt ung och
ännu icke hade namn eller rykte, blott sitt blonda hår
och sin höga panna och sina milda blå ögon, då bar han
ingen amulett, och likväl så gingo välsignelsen och
kärleken och lyckan vid hans sida. Alla änglar i himmelen
och alla mänskor på jorden älskade honom.
Reginas svarta ögon glimmade i tårar.
– Har du sett honom, när han var ung? sade hon.
– Om jag har sett honom! Ja.
– Och du har älskat honom som alla de andra?
– Mer än alla de andra, fröken!
– Och du älskar honom ännu?
– Ja jag älskar honom ... mycket. Som ni. Men
ni vill döda honom och jag vill dö för honom.
Regina sprang upp, brast ut i gråt, slöt Meri i sina
armar och kysste henne.
– Tro icke att jag vill döda honom ... jag, o
heliga jungfru, jag, som tusen gånger ville gifva mitt lif
för att rädda hans! Men vet du, Merchen, det är ett
kval som du ej kan förstå, det är en sönderslitande
strid, när man älskar en man, en hjälte, en afbild af
det högsta och skönaste i lifvet, och när likväl ens heliga
tro befaller att hata denne man, att döda honom, ja att
förfölja honom intill grafven! Du vet ej, du lyckliga,
som blott behöfver älska och välsigna, hvad det vill
säga att kastas mellan kärleken och hatet som ett skepp
på de höga vågor; att nödgas förbanna honom som man
in i döden välsignar, och sedan sitta inom ett fängelses
mur, ett rof för de stridande känslor, som oupphörligt
kämpa om herraväldet i ens innersta själ. Ack det var
en natt, då jag ville förlika min kärlek med min tro
och föra honom, den mäktige, på den rätta salighetens
väg. Om helgonen då hade låtit min svaga stämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
